ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

tisdag 7 januari 2014

Nojs och diverse äventyr.

Nu blir det skrytfilmer, så glöm inte att  applådera och hurra efteråt.

Specialsök! Jippie! Här kan ni se hur jag måste sitta kvar och vänta så jag inte ser var matten gömmer bomullspaden. Först har hon irrat runt i kringelikrokar och krafsat lite här och där i naturen, för att virra bort mig. Där jag gräver lite först, där hade hon lagt ner paden ett par sekunder, men flyttat den. Sånt missar inte ett proffs som jag inte.

Här fick jag sitta och ha tråkigt bakom huset när matten vallade paden och tyckte att hon kommit på jordens klurigaste gömställe. Äsch, det tog nästan tre minuter, men svårare vill jag ha det.
(Hoppsan, nåt blev fel här, för här kommer alla 97 av mattens filmer på youtube i följd !)
Nu kommer en film från vår promenad nyss. Det är ju så ini bängen mörkt i skogen så man ser ju knappt var man springer, åtminstone matten.
Stillbilder nu, så lägg undan pop-cornen ett tag. För nu ska jag berätta att igår bilade matten och jag till Katrineholm, där det brukade vara tivoli-tunnlar att rusa i när jag var liten.
Inte en enda usling till tunnel fanns där nu. Men...
...hundar jag inte kände, och mattar och rallybanor. Och julkalkon i belöningspåsen. Jag var inte världsbäst på kontakt där, slog matten fast. Jag var ganska oregerlig faktiskt. Men efter nästan två timmar blev jag lugnare och gick ett par banor ganska bra. Innan dess var jag hopplös.
Sen skulle alla mattar fika. Då fick jag följa med in, för valpar får göra det. Så då låtsades jag vara valp igen. Dom pratade och pratade så då tog jag bjällerklangssnörbollen och löpte amok i en kvart. Då hade alla huvudvärk så då åkte vi hem.
I kväll har jag och Alf nojsat.



Han undersöker allt så noga, Alf.
Att öronen är plaskiga beror på att jag precis innan hade bubblat i vattenskålen för jag var uttråkad.


Ibland kan det finnas nån matrest i mungipan.

Alf tycker inte att det är någon match att sticka ner armen i en hundkäft. Han är lite vågad så där.

Hehehe...Alf är allt lite kittlig på baktassen.
Huxflux skrek han LÄGG AV! Så då gjorde jag det.

9 kommentarer:

  1. Åh jag måste bära upp datorn till kattgrannen så hon får se dig och hjälten Alf!
    Ni är så söta så det är rent tokigt!
    PusspusspusspusspussPUSS till er båda!

    SvaraRadera
  2. Vilket fint specialsökstempo du har Arlo! Ser ut som rena proffset ! Du och Alf verkar vara fin vänner, fantastiska bilder, jag tycker din matte borde skicka in bilden då Alf så modigt sätter tassen i ditt gap till en "pratbubbletävling", man undrar ju vad han tänkte... :)

    SvaraRadera
  3. Du är allt en riktig hejare på att leta såna där paddar! Jag hade nog gett upp för länge sedan! Då tycker jag nog det verkar roligare att nojsa med Alf! Bra att ha en sån kompis som kan kolla matrester och annat... Kramis!

    SvaraRadera
  4. Du hörde väl våra hurrarop o applåder? Men vilken attans fuling till matte du har; gå och låtsasgömma så där! Vilket leta-proffs du är!! Vår matte gillade ditt (tydligen obligatoriska?) glädjeskutt precis när din matte säger "Leta!". "Urgulligt", sa vår matte. :)

    Vår matte (som lider av lätt kattfobi, men tycker de är väldigt söta o vackra och så - på avstånd) förstod PRECIS hur det där - plötsliga - "LÄGG AV!" lät. Det är just detta "kattfenomen" som gör att hon hyser en sådan djup respekt för katter. (läs: håller sig på behörigt avstånd från dessa oberäkneliga varelser) Katter är jättefina - på bild. Så gärna fler Alf-bilder, tack.

    Hoppas de där usliga tivolitunnlarna kommer fram till din brukshundklubb snart!!

    SvaraRadera
  5. Proffsletare är du, och proffsstörare också, härligt det där med bjällerklangsnörbollen, hihihi... Tänk att dom fick huvudvärk efter en kvart, det kunde dom gärna ha som inte sett till att det fanns tivolitunnlar där!
    Att ha katt, det är verkligen något man kan vara tacksam för. Jag blir också tvättad i ansiktet ibland. :) Jag är ju vuxen, så jag beter mig inte längre så att mina katter behöver säga ifrån. Och när jag kommer rusande på tomten så bara lägger dom sig ner och då skuttar jag över dom...
    Kasper

    SvaraRadera
  6. Vi är grymt imponerade! Inte minst av uthålligheten...

    SvaraRadera
  7. Vilken näsa du har Arlo. Redan en liten stjärna. Klapp, klapp, klapp!

    SvaraRadera
  8. Vad mycket glädje Arlo och Alf har av varandra.

    SvaraRadera