Jobbar och sliter.

Kapitel 1 vari vår hjälte tar på sig en fostrande roll gentemot ungdomen.

Han är allt bra snygg, den där Arlo, tänker ni nu beundrande. Stor och stilig, som en riktig lekfarbror faktiskt, funderar ni, eller hur?

Jaaaa, lekfarbror ska jag testa om jag passar som, utropar jag förtjust över utmaningen och springer till skogs och letar reda på...

...Valle!

Valle har växt. Fast inte så mycket som jag.

Hörru, snorvalp, sa jag, ska vi leka?

Jaaa, pep Valle förtjust! Då leknöp jag honom i läppen.

Sen gjorde jag nåt oerhört fyndigt och pedagogiskt.

Kom närmre så får du se nåt, Valle lille, lockade jag med grötig stämma. Så då gjorde han det....

...då spottade jag en hel munfull med snö i fejset på honom!!!!!!

Lär dig läxan, Valle! Gå aldrig till farbröder som lockar dig med grötig stämma, förmanade jag! Kom ihåg det!

Ja, jag lovar och svär så liten jag är, pep Valle förskräckt.

Så då visade jag Valle hur man leker i snön och sånt.

Ända tills han blev trött i huvet.

Kapitel 2, vari vår hjälte pluggar några läxor.
Ni vet den roliga kursen jag var på i lördags? Den var egentligen om apportering, fast jag lekte mest.
En hel drös med läxor fick vi. En var att lära sig att gripa snabbt och hålla fast. Jag hade ingen större lust att gripa nåt som matten höll fram, så då fick jag gripa en korv!

En annan läxa var att lära sig handdutt. Det är för att jag  ska lämna ifrån sig apportbocken sen, rakt in i mattens handflata. Det är en kul sak att plugga. Jag glömde checka av kameravinkeln här, så då blev det som det blev.

Då ville jag avrunda med lite freestyletrick, som att cirkla med matten. Det tycker jag är så lätt så ibland börjar jag cirkla runt henne när jag ska göra nåt som är svårare.

Ni ska inte kolla så mycket på mattens långkalsonger och lurvfötter utan på mig!
SLUT.