Livet är som en påse...

...tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något.

Vet ni...att det är flera dar sen jag bloggade sist. Sån brukar jag inte vara. Men nu var jag sån.

Kanske allt är oppåner för att det blommar i komposten.....

...eller för att snöröjningen inte funkar runt min träningsgarderob.

Det kan också vara för att jag och matten blev osams... igen...för när vi hade tränat lite i Kungsör en kväll, så skulle matten på möte och jag skulle vara i tältet och vila...fast jag blev hysterisk i stället, så då åkte vi hem och matten suckade tungt.

Det som var roligt innan var att Prima hälsade på. Hon är nio veckor, som jag när bloggen började.

Inte blev livet muntrare när favoritskogen låg på tvären dan därpå.

Det är ett oskick med skogsvandaler, och inga spår fanns efter dom heller.

 Det har dykt upp en laddare till min rakapparat, så nu är den beredd dygnet runt att börja surra och attackera. Utomhus också, idag blev jag öronrakad på utetrappan.

Är man rakmogen så är det dags för körkort. Jag vill kunna köra till min tjej Lykke, så jag har börjat träna. Men man ska visst inte ha ratten i nacken, så jag fick bakläxa på stört.

Det där med att få hysteriska utbrott i tältet, ja. Antingen ska jag upphöra med sånt tjafs, eller så blir det till att tillbringa hela livet hemma i Julitaskogen, fastslog matten. Jag gillar ju action, så jag pluggade burligg ute i friska luften idag. Det gick bra.

Tänkte bara visa att så här gör jag med alla mina märgben. Stoppar dom där dom passar, eller gräver ner dom vid nån rot. Det här benet hittade matten idag när hon sprang och gömde sig för mig. Så klart har jag stenkoll på alla bengömslen och hämtar ett när jag blir sugen. Så klart.

I morse sprang jag och Valle ihop igen.

Vi tumlade omkring och levde om hela vägen hem till hans hus.

Och när jag skulle gå hem, försökte Valle hålla mig kvar allt han orkade, den lille parveln.

Fast innan dess hade vi valsat runt och härjat.
Tur som en tok har jag, för dagen innan fick jag sällskap av Loke på ett superhäftigt skogsröjarlopp. Och när Loke hittade en rådjursskank höll han i så jag fick gnaga. Loke är nog min bästis.