ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

måndag 30 april 2018

Revansch i Katrineholm

Jaså, där sitter Arlo och luktar på blommorna, jaja han duger ju inte till mycket annat, konstaterar ni nu med en suck och tänker på fiaskot i Arboga.
Men då får ni tänka om, säger jag då till på skarpen.

För nästa morgon, igår alltså, skrällde klockan mittinatten. Oppåhoppa bara. Så då gjorde vi det.
Fast regnet skvalade ner.
Till Katrineholm susade vi med vindrutetorkare som fladdrade som metronomer.

För nu skulle vi göra samma gamla övningar igen. Repris och revansch på samma gång var planen.
Så då gjorde vi det.
Fem tappra mattar i galonisar med fem tuffa hundar skulle göra upp på appellplanen.
Jag var nummer tre och jag gav järnet.

Jag knatade hitodit, jag la mig och ställde mig, rusade kors och tvärs bland koner och folk, hoppade högt och hämtade grejer. Inte ett endaste uppdrag struntade jag i.
Och när vi skulle sitta som tända ljus tillsammans på slutet så glodde jag bara på matten och gav blanka den i grannarna.
När allt var klart  firade jag med att skeda i mig kattmat ur snusdosan och hoppa glädjeskutt med matten.

Sen fick man pinka och kolla på dom andra och stå i regnet tills vi gick in och väntade i hundra år. Då blev det prisutdelning. Huxflux hade alla fått sina papper utom jag.
Då sa dom att jag vunnit över alla andra.
!

Så här.

För att jag var bäst fick jag en pokal.
Och matten blev dimmig i ögonen.
För hon trodde inte att det var sant.

Men det var det. Det syns ju här.
Arlo, bästa grabben i lydnad, som bräckte sina träningspolare och dom andra.

Matten tog åt sig en del av äran. Fast hon inte bidrog med mycket.
Jo, hon skjutsade ju mig dit och hem.
Och kutade in i en affär och köpte bakelser att fira med.

Sen sov vi som törnrosor.
Och vaknade när solen sken.
Då ville jag ha bästa belöningen så vi traskade hem till Loke för dragkamp och kapplöpning.
Slog bakelser med hästlängder.

Det trodde ni inte va?
Att skogsmullen från Julita skulle trotsa regnet, åka till stan och tvåla till alla sina rivaler så det stänkte om det.

Är jag i högform?
Så ini baljan!

lördag 28 april 2018

Inte braksuccé i Arboga precis.

Arboga...har ni koll på Arboga? Det ligger lite oppåt och ditåt i slutet på jordens krokigasate väg. Dit åkte vi i dag. Vi kunde lika gärna ha stannat i skogen på en sten. Det hade varit smartare.
Det började ju knasigt när jag sörplade vatten och matten visade att hon tagit med min favvoboll. För nu skulle vi ha kul minsann. Då tappade hon den och den rullade in längst in under bilen.

Så då fick hon leta fram ett paraply och magliggandes peta fram min favvo.
Det var många som hittat till Arboga idag. Och alla skulle tävla. Lydnadsettan heter det ju. men det vete 17.
Det gick hyggligt bra att knata runt hit och dit som man ska. Och att stå still och sånt. Men när det roligaste jag vet kom...att springa fort....så rusade jag som en projektil och eftersom det såg ut så här, ungefär, bakom matten, så drog jag värsta längsta varvet innan jag kom tillbaka och satte mig som man ska.
Men vadddådå?
Sen var det ligga platt men då stod jag som en isstod i stället. Så snyggt så domarna gav mig poäng för det.
Koner skulle man fokusera på efter det, tyckte dom.
Såna här som står i fyrkant.
Men då råkade jag stå på en fläck som var så ini baljan intressant så jag stängde öron, ögon och hjärna. Hade bara nosen öppen.
Matten blev ganska så frustrerad och när jag råkade titta upp efter hundra år sa hon nåt om dom där konerna, men jag fattade noll och sprang till tanten som pratade hela tiden för att hälsa.
Det var fel.
Att vara alla till lags är inte så ini norden lätt alla gånger,
Men hämta apporten snyggt och snabbt, det bjöd jag på.
Sen det där med all lägga sig och sätta sig i all evighet. Det lyssnade jag bara ibland på. Man ska inte skämma bort dom.


Ränna runt konen så här, det kändes ganska onödigt. Jag vet ju hur man gör och det räcker väl?
Så då avslutade jag med ett tjusigt hopp som gav nästan full pott.
Eller....det var ju en grej kvar, 
Det där att alla hundar ska sitta på rad en minut och glo på sina mattar. Det är jag expert på. Får alltid full poäng och så.
Men idag satt Arbogas snyggaste tjej till höger. Så när matten lämnade mig vände jag mig mot tjejen och så la jag mig ner med en beundrande suck och stirrade rakt på henne hela minuten.
Då blev matten besviken och förvånad, tydligen.
På protokollets sista rad står det att jag luktar. Så jag fick bara 7 på helheten, där jag brukar få 10.
Men måste jag bada inför vareviga tävling för att få 10 på det, så får det nog va!
Man kan ju lika gärna ligga och slumra i mattens knä och slippa poäng alls.
Och om jag luktar så får hon stå ut med det.

fredag 6 april 2018

Säsongsskifte i Julita.

Nämen, var är Arlos gnistrande snö, utropar ni nu förvånat. 

Här, kolla, svarar jag er då och visar på vitfläcken i skogen.

Men annars är det brist på snö, det är det.

Jag tänkte att jag skulle visa er det. För några av er har ju flera meter snö, så er är det synd om.

Till exempel om det var två meter snö här, skulle ingen kunna ana att grisarna bökat, eller hur?

Fastän jag är värsta snöälskaren, så är det här också lite kul...

...åtminstone tills ormarna vaknar...och fästingarna.

Om dom var vakna nu skulle jag göra så här på dom.
Så det så.

Ini norden tjusigt är det i skogen i april.

Småpippina lallar sina sånger så man får örsprång på kuppen.

En och annan myra släpar sig fram och häromdan fick matten en fluga i munnen.

Tranor och svanar far fram som skrikande jetplan i skyn.

För att inte tala om gässuslingarna.

Jorå, så här ser det ut i min skog just nu.

Granar och grejer titt som tätt.

Och när man knatar sig ut ut skogen hamnar man på tran- och svanåkern. Fast dom fastnade inte på bild. Som jag.

Därnere, i den skogen var vi nyss. Men nu är vi hemma och spanar ditåt i stället.

Precis här kan det knata grisar på nätterna. Jag tycker dom kan hålla sig i sin bök-skog i stället.

Sådär, nu när vi har pallrat oss hem till mig så ska jag visa er lite andra grejer som jag har.
Min garderob... fast den har ni ju sett hundratusen gånger redan, klagar ni nu.


Då kan jag ju överraska er med att på hela min träningsplan ligger snön envist och tjockt kvar.
Så här. Tjolahopp.

Men kilar man bara några meter därifrån har jag en Ruta utan snö.
Och en Ruta till, i rena rama stäppmarken.

Precis som tomteluvan som spretar upp sig som värsta vårblomman i gröngräset.
Bra va, att ni har koll på nuläget i Julita.
Matten använder ice-bugs, gummistövlar och jympaskor om vartannat på samma dag.
Själv glassar jag mest omkring.
Nöjd med alla underlag som erbjuds i april.