ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

onsdag 3 oktober 2018

Ett experiment.

Alla vet ju att jag är en skadad grabb, eller hur? Och att jag har gått kopplade tjugeminuterspromenader på asfalt i fem veckor och leds ihjäl. Och att jag bantar dessutom? Hårdbantar. Med morötter och broccoli. Och gurka.
Så idag hade jag tappat ettkommaett kilo, då fick jag laser på foten och vibb på kroppen och så skulle vi fira med en nästansomvanligtpromenad.
Så då gjorde vi det.

Det var värsta konstigaste att gå hemifrån utan bilen. För vi åker alltid bil till asfalt när jag ska promenera.
Men just idag spatserade jag omkring så här.
Som en vanlig hund.

Lös och ledig på en solig vall, minsann.

Det var som en dröm, en önskedröm. Jag nöp mig flera gånger för att dubbelkolla att jag var vaken och så.

Premiärgång på den här vägen som jag knatat på hundratusen gånger innan jag fick ont i tån.

Sen kom det värsta. För jag har totalabsolutförbud att traska omkring på grusvägar.
Då bestämde matten att hon skulle hålla kortaste kopplet nånsin och styra mig på bara där bildäcken plattat till. Inte ens ett myrsteg fick jag ta bland grus och stenar.
Det gick hur bra som helst. Fast det var tråkigt.

Sista biten måste vi ta oss genom kottskogen. Jag har kottförbud också, förstår ni.
Så då blev det spännande. Matten blundade och hoppades på det bästa och jag kryssade fram bland kottuslingarna som värsta bästa sjökaptenen.

Hoppförbud har jag också.
Fast när hundra träd ligger över kottstigen måste man faktiskt skutta ibland.
Så då gjorde jag det.
Och matten blundade och höll andan.

Märkligt, innan jag fick ont i foten var jag här varje dag och aldrig i livet funderade jag över kottar och kvistar och stenar och sånt. Jag bara gick på. Precis där jag ville.

Huxflux, efter en timme, var vi hemma igen.
Värsta läbbigaste experimentet att gå nästansomenpromenad efter fem dötrista veckor.
Nu är matten nervös som ett asplöv.
Att jag ska vara halt igen efter jag slumrat en stund.

Vad tror ni? Kommer hon att få ångra äventyret hela livet, eller mår tån okej  nästa gång jag reser mig?
Håll alla tummar ni har!