ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

lördag 30 november 2013

Stinkbomb med häxvårta.

Nu är jag tillbaka igen. För er som inte har fejjan ska jag berätta vad jag gjorde igår. Jo, för jag har haft en ärta på örat i en vecka, sen blev det ett sår som var fult, och sen gick jag och skakade på huvudet. Då blev dom så oroliga att jag skulle bli lika sjuk som änglabrorsdan blev så då åkte vi till veterinären med mig.
Där fick vi vänta i hundra år på ett kalt golv och hade bara en massa burkatter att kolla och lyssna på. Jag gnagde på bordsbenet av metall, det var hårdsmält. Då fick jag ett gult papper att tugga på i stället. Det var tråkigt. Allt var tråkigt.
När dom äntligen ropade "Arlo" så träffade jag en gubbe som jag pussade halvt ihjäl för jag blev så glad att något hände i mitt liv. Gubben rakade och lyste och skrapade och kollade och grejade och så sa han att jag har en VÅRTA på örat! Som värsta häxan! Vårtan mådde inte så bra, så den ska ha salva på sig. Och sen hade jag pyttelite öroninflammation, så dom ska ha droppar i sig. Sen blir jag vårtfri och frisk. Så det var ju bra.
Så jag tog det lite easy idag, tuggade pinne och kollade när hussen adventspyntade rönnen.
Medan han klättrade i trädet skulle matten hålla koll på mig så jag inte norpade alla spännande grejer som låg framme. Fast ibland tittade hon bort. Då passade jag på, hehehe.
Det var inte så poppis att jag hjälpte till så jag tog med matten på en liten promenad.
Då hittade jag den julgran vi ska ha. Den är nästan som en palm med en tofs högst upp. Perfekt.
Det var snyggt novemberväder i sista minuten.
Jag skulle få leka med snörbollen på vallen.
Men där var rena rama eldoradot för en naturintresserad yngling som jag. Vallen var strösslad med ett potpurri av bajskorvar! Där fanns alla smaker som hjort, rådjur, älg, vildsvin, räv och hare. Bara att smaska i sig smörgåsbordet, medan matten förgäves och förtvivlad sprang och lockade med snörbollen, hehehehe.
När jag var nästan mätt och matten väldigt matt lämnade vi vallen, för att aldrig mer återvända dit, sägs det.  Då hittade jag en grill.
Vet ni, då la matten korvsnuttar på grillen för att jag skulle få nåt att förbättra andedräkten med.
Sen berättade jag allt för Alf, som var intresserad och imponerad.
Man kan också skölja ner delikatesser med sumpvatten.
Och passa på att doppa sig lite samtidigt. Matten sa att hela jag stank vedervärdigt efter badet.
Det är inte lätt att vara en alert, pigg och äventyrlig yngling när allt man vill testa luktar illa enligt vissa.

Men sånt här gillar vi båda två. För då doftar det karré.

Här också, mums! På kvällen blev det fest...
...för då bjöd hussen på sina världsberömda bakade Luddekex. Förut när han bjudit mig har kakan bara kanat runt i munnen för dom där vassa piggarna kunde inte tugga den. Det var ju förargligt varje gång. Men nu! Nu har jag stöddiga vuxentänder överallt och krossade cookien i ett nafs. Mer sånt!
Sist blev det salva på häxvårtan och droppar i flaxöronen och snark från er hjälte.

torsdag 28 november 2013

Lekfarbror.

Vasa? Ser jag sliten ut? Inte så konstigt. Häng med och kolla hur kul jag haft idag!

Jo, för jag traskade den här speciella stigen, som leder rakt på...

...Valles hus!

Visst kommer ni ihåg Valle, som var minsta möjliga pyssling förra gången jag hälsade på?

Snacka om tillväxt.

Valle kallar mig farbror Arlo, för jag är världsagammal och stor tycker han.






Här berättar Valle en barnsligt rolig historia i mitt öra....

hehehehehehe...visst var den buskul, farbror Arlo, säg?

Hahahaha...jag skrattar mig fördärvad, lät det från Vallevalpen! Jag hade hört den förr, det blir lätt så när man varit med ett tag.

Jag inspekterade tandstatusen, där var fullt av krokodiltänder men några hade ramlat ut. Så det såg ju lovande ut.

Hoppa-över-Valle, var en skojig lek.


När jag lekte monsterfarbror ramlade Valle omkull i rena skräcken.


Sen ville Valle visa sin kullerbytta eftersom han hört att jag var fena på såna när jag var valp. Så då blev jag imponerad.
Om nån har glömt...så här höll jag ju på i somras. Kanske skulle jag ta upp kullerbytteträningen igen. Eller lära mig hjula...
Så nu fattar alla varför jag såg sliten ut. Jobbet som lekfarbror tar hårt på en gamling som jag. Äh, jag skojar bara! Det var som gamla tiders tivoli att få hälsa på hos Valle Valp. Jag vill härja med honom varje dag!

PS Om ni vill jämföra så kolla den första november.


På kvällen gick jag till spelhålan och valde ett nytt spel, för nu är jag lite trött på mitt första. Då hittade jag dom här utmanande klossarna. Jag fick lov att tänka till lite, men sen blev det plättlätt och världsakul.

onsdag 27 november 2013

Poesi-travesti.

Kolla, jag har hittat en träpinne

så här vilar inget tungsinne

ursinne

eller vansinne.

För pinnar ska förtäras

beskäras

och hembäras.

Tycker du min pinndikt är bedrövlig

får du inte vara ohövlig

utan hjälp mig att pinnen släpa
den ska inte ligga här och skräpa.

Hoppla vilken poetisk inspiration som sköljde över mig ikväll! Bara att passa på och låta den sprudla fritt!

tisdag 26 november 2013

Många berättelser.

Tja! Där ser ni att ni klarade er utan oss i går kväll. Ni både diktade och skrev texter lika spännande som jag gör. Fantastiskt duktigt jobbat! Värt en köttbulle var minst.
Nu ska jag visa och berätta om något märkligt.
Pinnen kan ni bortse från, för den är bara rekvisita.
Kolla här min andra koppelsten, den på Lutbäcksvägen, en sån där sten som man aldrig i livet får gå förbi okopplad...
...utan man MÅSTE sitta på den och få godis och linan på innan grusvägen.
Jag är så hjärntvättad så jag bestiger den per automatik när jag ser den. Men varför knatar Arlo runt stenen, i stället för att hoppa upp närmsta vägen, undrar ni förstås konfunderade?
Jo, för baksidan sluttar mot marken och när matten började hjärntvätta mig...
...hade jag inte en chans att ta mig upp på annat sätt. Haha, fotot är från två månader sen, hahaha...värsta pysslingen!
Kolla, kolla under stammen! Där ligger minsann en annan pyssling, en som matten gömt när jag pysslade med annat.
Om man känner lukten från den, men inte kommer åt den...
...måste man vara smart och tänka ut en annan lösning. Så då gjorde jag det.
Håll i er för nu skuttar jag hej vilt mellan olika spännande berättelser! Nu ska ni få veta att matten la ett utmanade spår i blåsten i hästhagen i går. Fast utan hästar. Till slut hade jag samlat ihop alla förlorade pinnar men det var supersvårt, det var det.
Omedelbums som spårselen åkte av, drog matten en proffsig jobbarväst över mig. För precis där längsta pinnen låg hade hon minsann rutat upp marken och gömt prylar.
Som den bruksvalp jag är var det ju bara att gilla läget och gå direkt från ett nosjobb till ett annat. Tur jag tycker sånt är så ini norden skoj.
Två pysslingar hittade jag. Det tog inte så lång tid. Detektivjobb är lätt. 

När vi käkat och vilat uthärdade matten inte längre utan slängde upp några skyltar och koner på måfå, så börnade vi några varv så hon lugnade ner sig.

P.S.(Här kan ni som inte trodde på att min änglabrorsa raserat skjulet se bevis! Ni måste läsa 29 april först och 30 april sen, så förstår ni :-))