ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

onsdag 31 augusti 2016

Dansen, Hjortfot, Loke, Tekla och jag.

I söndags...då var jag i Kungsör. Och hängde på läktaren med min assistent. Jo, för jag hade en sån när matten var upptagen med andra grejer. Min assistent , Erica Strixmatte, såg till att jag hade det bra och hjälpte till med allt möjligt. Värsta bästa lyxen.

Mycket tid gick åt till att studera konkurrenterna....för hela långa dan var det freestyletävling. Jordens tjo och tjim och dans och skutt var det. Musik av alla de sorter i högtalarna och mattar och hundar vart man såg. 

Så blev det dags för mig och matten att äntra scenen. Då fick jag rått kött och köttbulle och kokt kött precis innan så jag skulle tänka mest på allt godis och minst på publik och domare och sånt. Gilla!


Så här blev det... vi kom i otakt när jag sprang runt trumman för tidigt, vi snurrade runt käppen ett varv för mycket och så fick jag tokryck på slutet och bet matten i tårna i stället för att följa programmet och så skuttade jag till trumman och gjorde plattskalle och sånt på egen hand.
Men annars var vi bra.
Så då bestämde domarna att vi skulle få flytta upp till högsta klassen, trean, för vi dansade så ini norden bra. Då blev vi så här glada och spralliga.
Så tokglad var matten så hon köpte en tårta på hemvägen och så satt hon där och sög i sig domarberöm och tårta samtidigt. Och jag fick snaska ben.
På tal om ben. I morse spårade jag upp den här rackarn i snårskogen. Det var min sista Hjortfot. Som numer är begravd med sina kompisar.

Nu ska jag berätta vad Loke och jag upptäckte på vår tretimmarspromenad i kväll:
Tekla, tretton ynka veckor minsann.
Tekla bor långt in i skogen och tur är väl det, för hon hade hur mycket som helst att berätta, högljutt.
Fast jag sa åt henne gång på gång, att jag inte ville vara lekfarbror hela tiden så ville hon bara vara med mig.
Det blir nog bra med Tekla, när  hon växt till sig. Vi får vänta ut henne, Loke och jag.

Sen kom det en älg och kollade på oss. Hon var inte blyg precis. Jag och Loke fick miljoner beröm för att vi sprang till mattarna då. Som belöning fick vi koppel på...i flera meter...duh!

lördag 27 augusti 2016

Bastudans på Fristadstorget

När jag och mina kompisar ska showa på Torget så är det alltid 4711 grader varmt. Så klart var det det idag också när vi skulle dansa och trixa för publiken. Men är man artist så är man...the show must go on. Eller åtminstone starta. Här kan ni se när jag vinkade lite till fansen och dom fick veta vem jag är och sånt.

Sen dansade Eddie och hans matte så tjusigt innan jag skulle städa Torget, som jag brukar få lov att göra när jag är där. Lite trögt gick det allt i tropikhettan, men till slut blev det rent och snyggt så Popcorn och hans matte kunde dansa runt utan att snubbla på grejerna.
Värmen var olidlig och svetten rann i strida strömmar på mattarna. Fast jag var hur cool som helst och satsade allt jag hade på att dansa rätt och snyggt. Några missar gjorde vi, och planen var pytteliten, så vi fick köra lite hitte-på ibland när det inte passade med programmet.
Men alltså, jag var ini norden bra, det var jag.
Popcorn och Eddie var lika proffsiga dom. Tusan alltså vilket gäng vi är, vi showare.
Efter att alla som ville hade klappat och gosat och ställt frågor och beundrat oss så var det fika med kakbuffé och sånt och då hörde jag allt att mattarna redan var igång med att planera nästa års program. Så då kommer vi igen. Och som alltid på årets varmaste dagar förstås.

torsdag 25 augusti 2016

Spegelköp och strandragg.

Jädra snygg grabb, det där....

...eller vad säger ni?

Efter min extreme make-over i söndags fick jag ju lov att köpa mig en spegel.

En sån här. Med silverram. Den ska jag montera i min garderob, bestämde jag.

Så då tog jag fram verktygen.

Men då sa hussen att han kunde fixa det åt mig...

...så kunde jag skutta under tiden.

Så då gjorde vi så. Lika glad var jag. För jag är bättre på att hoppa än att skruva. Och tvärtom.

Huxflux satt den där. Min alldeles egna spegel.

Ini norden bra blev det.

Sen kom jag på att man kan kolla i den för att se när vi tränar, matten och jag.

Att man går rakt och snyggt och sånt. Vilken bra idé, utropade matten då. Det skulle hon aldrig ha tänkt ut själv.


NÄSTA DAG.
När jag nu ändå är Snygg-Arlo med egen spegel så tänkte jag ut och ragga. Malmköping är nog ett bra raggningsplejs, funderade jag. 

Så klart det var. Jag hann knappt landa på Heden förrän Wilma kom och ville hänga med mig.

Vi gick till sjöss.

Vill du va min badbrud, viskade jag i Wilmas öra.

Ska fundera på det, svarade hon undvikande då.

Sen blev det som på värsta rockfestivalen.

Nu tycker jag att du ska svalka av dig lite, föreslog Wilma. Så då gjorde jag det.

Sen kollade vi efter fisk....

..strosade på stranden...

..tills jag inte kunde behärska mig igen...

Då blev det bordsdans på beachen.

Efter det blev det lite mer rock´n´roll.

Vilken tjej hon är, min Wilma.

Och aldrig att hon fallit så pladask för  mig om jag inte blivit så ini baljan uppsnofsad i söndags.

(Förresten, några foton har Wilmamatten tagit)

måndag 22 augusti 2016

Kollat på släkten och utsatts för ett gäng beväpnade mattar.

Man ska inte stagnera. Man ska vidga sina vyer. Så då åkte jag på utställning. På studiebesök.
Det är viktigt att knyta kontaker. Så jag började med en turné i tältlägret. Då kan man träffa såna som man tror bara finns på fejsbok.
Real life eller fejsbokfoto... inte alltid lätt att avgöra.

Fler fejsbokare. Wössner  minsann.

Så då började showen. Kelvin skulle visa hur man gör.

Och fick visst sällskap av Wössner.

Vem är egentligen tjusigast?
Wössner sprintade med schwung runt runt.
Sen började dom klämma på Kelvin...







Efter dom klämt på varenda fläck sprintade Kelvin också.



Sen vann  nån och nån vann inte. Men det blev överkurs att hålla reda på för mig. Spelar roll? Snygga grabbar båda två.

Min brorsa Bilbo. Vi var superlika när vi bodde hos mamma, så det blev lite Ole Dole Doff vem som skulle flytta till Julita för tre år sen precis.

Skillnaden igår var att Bilbo fick köttbullar....

...tills jordens snällaste Camilla fattade att jag och brorsan har samma behov.

Sen blev det uppvärming.

Med klappar...

...och gos.

Efter det var brorsan taggad till max....

...och äntrade ringen.

Få se nu...jo....huvud har han...muttrade domaren på norska...

Klämma här och klämma där.

Tur att brorsan också kan göra plattskalle när det blir tråkigt.

Hmmmm...visst hade han en svans nyss...mumlade Camilla och letade frenetiskt...

Jo....där fick hon fatt i den. Pust!


Min brorsa Bilbo är så ini baljan stilig ...

...så han har varit på Cruft´s i England och visat upp sig  minsann.

Tänk om han hamnat i Julitaskogen och jag i England.
Tanken svindlar.




Nä, det blev nog bäst som det blev med det.



Vilken springare han är, min bror!






Det där med hakorna verkade vara väldans viktigt. Att dom låg rätt och så.
Ja, så vann nån och dom andra vann inte...har inte en susning. Mer än att proffsigare bror får man leta efter.

Brorsan är så snygg så han har fått till det...hmmmm..... ja ni fattar.

...så det blev en sån här pluttenuttig dotter till exempel.
Betty.

Betty är pytteung men värmde upp ändå.

Då fick hon syn på sin farbror Arlo...

...och passade på att få en del visdomsord från mig.

Gör bara ditt bästa, rådde jag. Så kommer det att gå så bra så.
Okej, farbror Arlo, pep hon...

...och travade omkring så taktfast ...


Bra så, farbror Arlo, undrade hon mitt i? Då nickade jag uppmuntrande: Fortsätt så lilla stumpan.

Läppar....check...

Haka....check.

Kan jag inte få springa igen? Det är roligare än att bli klämd på, bad min niece.

Så då fick hon det.

Lite uppkäftig är hon, det gillar jag.






Så vann nån och inte resten...vem orkar bry sig när jag har finaste brorsdottern ändå.
In kommer faster!

Min tjusiga faster Trudy.

Trudeluttan kallad.

För att vara en gammal faster...

...är hon allt bra spexig...

...och sprallig i ...

..allra högsta grad.

Och där satt jag på första parkett.

På studiebesök bland släkt och vänner. Och alla ville tjena på mig.

Men nu måste alla skärpa till sig för här kommer...

...min Farmor!

Tuva heter hon.


Har ni nånsin sett tjusigare...

...och klokare farmor?

Nä, skulle inte tro det.

Sen var det såna som inte var släkt med mig som skulle klämmas på, så då kollade jag lite på campingen i stället....

Här hos Maggan, Guapo, Dulce och Blanca ser det ut att vara lugnaste tältet eller hur? Lugn och ro och harmoni...

Hehehe.... men skenet bedrar.

För ungdomarna...

...hittade på bus...

...och stökade med matten...

...som bara skrattade.

Medan jag iakttog...
...och noterade allt jag såg.
Sen dök faster Trudy...

...Trudeluttan ni vet...

...upp på scenen igen.

Nu hade jag verkligen nollkoll...

...men jag hejade förstås på faster. 

Så då ställde dom sig på rad....

Det KAN vara så att det hette avelsgrupp och faster är mamma till alla andra. Men jag är inte säker att det är så. Kanske är hon dotter till alla dom andra mammorna...eller... nä. Vid det här laget hade jag kokt havregrynsgröt till hjärna och orkade inte lära mig mer.

Men....!!!! Snygg-Arlo, ubrister ni nu unisont och applåderar.

Tänkte bara visa vad dom missade, dom där norska domarna.

För nu ska ni få höra vad som hände sen...


...när jag trodde att allt var över och vi skulle hem.

Nä, då var det nån som kom på att jag var en oslipad diamant,,,

...fast det visste jag ju redan.

Puss och tack alla ni som med magisk handpåläggning förvandlade mig från den fula ankungen till en svan.

Så här gick det till: Han är allt bra tufsig och rufsig den där Arlo, viskades det i leden. Om vi skulle snygga upp honom lite... sa först min gamm-matte. 

Jaaaa, ropade fyra olika mattar i kör och drog fram sina magiska verktyg.

Klippklipp snippsnipp från allla håll och kanter. Publiken hejade på.

Det var som att hacka fram en staty ur ett marmorstycke, tycke matten som häpen åsåg förvandlingen. Värsta största överraskningen. Proffsbehandling så stråna rök.

Det hade ni inte förväntat er va? Inte jag heller.

Tack alla snälla frisörmattar!