ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

tisdag 30 december 2014

Sen sist.

Undrar just vad Arlo roat sig med sen jul, sitter ni och funderar nu.

Härjat runt med resterna av tomteluvan exempelvis, förklarar jag då.



Joggat en del.








Kylt underredet.

Kastat ut julen.

Vinkat av lill-matten och Nova på perrongen.

Fast innan dess körde jag rally med gänget...

...medan lill-matten blev ini baljan poppis hos andra.

Efter rallyn ställde matten pallen på planen. Så då rusade jag dit och la mig....fast det var fel.
För så här var det tänkt att jag skulle fnurra runt.

Sen vann vi högsta vinsten, för jag hann fnatta med pingelbollen några minuter innan det var dags att åka hem.  Det kan man inte göra när andra hundar är där.

Idag lekte jag bergslejon.
Kände ni igen mig fast jag hade kamouflerat mig?
Superbt väder var det idag, så vi knatade i nästan tre mystimmar...
...så då jag måste faktiskt käka lite snö för allt vatten var is.
Sen skrämde vi två älgar så dom bajsade på sig.
Jo, just det. Vi har vunnit värsta tjockaste boken om tunnelrejs, så det var ju passande och bra.

lördag 27 december 2014

Tunnelhistoria och annat skoj.

I kväll ska vi tillbakablicka.Trogna läsare kommer förstås ihåg hur jag härjade runt med min tunnel när jag var en liten vild knatte. Så här gjorde jag när jag var tie veckor. Så det var ju strongt gjort.



Tre veckor senare körde jag tunnelrejs en gång i veckan. Det var som tivoli vareviga gång. Sen blev det vinter och så blev det inga fler tunneltivolis nånsin igen.



Nu är det nutid. Eller igårtid.  Kolla alla tunnlar! Hundratusen stycken, och alla mattar och hussar som myllrar omkring och viftar.

Allt medan jag och lill-matten sitter på läktaren och häpnar.


Sen började det roligaste jag sett. Jo, för femti hundar skulle springa i tunnlarna tjugien gånger var. Det blev tvåhundratretti meter för varje matte och hund att kuta. Först lubbade tjugifyra stycken och sen var det min tur!


Matten hade värsta ångesten för hon måste lära sig hur vi skulle forcera tunnlarna i rätt ordning tjugien gånger. Och hon är inte precis ett geni när det gäller sånt. Men, ta mig tusan, hon fixade det. Fast hon var inte snabb som en hind, det var hon inte. Vi kom i mål exakt en minut efter dom som fick förstapriset. Men ini baljan skoj, det var det.


Efteråt måste alla mattar och hussar pusta och flämta och dricka vatten och massera vaderna och sånt. Och jag käkade lunch och pinkade lite. Sen var det dags för tjolahopp igen. För nu skulle vi rejsa lagstafett. Det betyder att vi var tre som skulle tävla tillsammans, då var jag nummer två. Kors i taket, matten lärde sig den nya banan också, men farten hade ju inte precis förbättrats sen förmiddan. Så då vann inte vårt lag. Fast spelar roll, det var fartigaste annandan i hela mitt liv.
Sen sov alla hela kvällen. Men idag var det sol och fjorton minus, så efter långpromenaden ville jag visa pulkan för lill-matten.
Så då gjorde jag det.
Livet är allt bra lattjolajbans. Tunnlar och pulkor och lill-mattar, svårslaget.

torsdag 25 december 2014

Min jul.

Undrar om Arlo fick något från sin önskelista sitter ni och spekulerar nu. Och vad kollar han på genom komposten egentligen?

En KATT! Han FICK verkligen en KATT av tomten, utbrister ni nu förtjusta. Ack nej, jag får göra er besvikna. Fluff-Nova bor hos oss med lill-matten nu när det är jul. Otroligt jobbigt att bara umgås via komposten med henne. 

Här ska ni få beundra ett paket som kom med posten ända från Norge minsann. Kolla bara, utländska frimärken och så.

När det äntligen blev julafton skulle jag få öppna norska paketet.

Så då gjorde jag det.

Paket i paketet minsann. Och nu kunde jag läsa att klappen var från bästa Onkel Qalle och hans Tant Sascha på Norgekusten.

Värsta största ljudligaste norska tuppen. Vad han ska ha skrikit hela vägen från landet i väst genom alla postställen. Och han galer än.

Galet glad blev jag. Släkten i Norge är bara så roliga och snälla!

Sen ville jag ha fler klappar från Tomten. Så då kollade jag om han var på gång.

Huxflux fick jag en klapp till. 

Nu var jag expert på paketöppning så det gick undan.

Vet ni, att det var en alldeles sprillans ny snutteapa som ser ut som en hund. Min gamla snuttade jag sönder och samman. Tack Tomten för min  nya, som jag premiärsnuttade omedelbums. 

Sen var det ett paket till matten som vägde 21.6 kg, så då hjälpte jag till att flytta det. Svettigt värre.

Men än var det inte slut på klappfröjden för i den här kartongen fanns godsaker till mig. Fast dom försvann på något magiskt sätt när jag smaskat i mig en provbit.

Mer...jag vill ha mer....kanske funkar det med plattskalle och guldstjärna kom jag på.

Det gjorde det. För fram kom ett paket fullt med dummisar. Hundratusen dummisar i massa färger och former. Bästa klapparna till en grabb som jag som ska gå superapporteringskurs  med matten i vår. 

Alla andra klappar var inte mina. Men det var fritt fram att göra konfetti av hjärtans lust.

Så det var ju bra.

När jag inte öppnar klappar är jag i skogen.

Solen och frosten är ganska efterhängsna i jul.

Sen har jag och lill-matten härjat lite förstås.


Hon är kul, det är hon.

Vi är nästan lika långa, det är för att vi är släkt.

Jag har smakat revbensspjäll och kalkon och prinskorv och gurka och potatismos och risgrynsgröt, fast inte på samma gång. Så jag är nöjd fast jag inte fick något från önskelistan.

I morgon ska jag göra nåt som jag kommer att få skrattkramp i magen av, har dom lovat. som en extra julklapp på annandan.