Suddigt.

Ser ni något nytt på mig? Kolla noga!

Nu då? Visst serni, jag ställde upp som försökskanin när matten ville trimma öron idag för hussen och Alf ville inte. Det blev åtminstone snyggare än förra gången. Hon tar sig.

Vädret var suddigt idag. Så vi har bara mobilfoton från långpromenaden.

Mossor och lavar hit och dit, och så jag då.

Som alfahane måste jag spana av omgivningen så matten går säker bland älvor och oknytt.

Som gjort för en yngling som jag.

Ser ni hur tjusigt jag ligger plats? Matten var också belåten, tills hon smög närmare...

...och upptäckte min avslappnade stil. Så får man visst inte ligga plats om man vill få poäng. Men jag vill hellre vara bekväm än fullastad med poäng.

Oj, en julgran med en skata som toppstjärna, utropade jag förtjust! Om jag sitter här kan du plåta oss.

Hehehehe, för jag hade räknat ut att jag skulle hinna rafsa åt mig en kula och lubba iväg med den. Så då gjorde jag det. Sen var vi i en ny skog i nästan tre timmar och hade hur kul som helst. Sånt finns på filmsnuttar längre ner.

På kvällen skulle vi träna tricks. Mitt bästa trick är att vara plattskalle på pall. För det har jag hittat på själv, det är superenkelt, man kan göra tricket hur länge som helst utan att förta sig....

...och alla pallar funkar.

Så här var det i nya skogen: jag låg och gnagde pinne då det blev värsta konstiga ljudet som störde.

Vet ni att för första gången var jag så stadig på att vänta, så matten kunde valla en korridor och gömma snörbollen diskret och gå tillbaka och säga LETA så jag fick rusa och göra det.  Så då gjorde vi det åtta gånger.

När vi var nästan hemma igen fick jag se nåt vrålläskigt, så då blev det lite jobbigt ett tag.

Men när jag fattat att det inte var läskigt alls egentligen blev släppte alla spänningar så jag blev sån här.