ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

söndag 30 mars 2014

Två kapitel från en marslördag.

Kapitel ett i vilket vår hjälte följer ett spår.
När matten äntligen susade hem från tråkjobbet idag, tog jag med henne till skogs i vårsolen och värmen. För det behövde hon efter att ha andats bokdamm hela dan.


Vi banade väg i väglöst land.


Huxflux blev det vitmossa i stället för granar.

Då blev jag som besatt...

...av spårdemonen...

...jag spårade...

...och spårade...

....i evighet. Så matten placerade sig på en sten för att kolla hur det skulle sluta.

Så där satt hon och där spårade jag i vårsol och värme. Inte så dumt uppdelat.

Till slut tröttnade matten på stenen och sa att nu får du sluta spåra omkring som en värsta Miss Marple...
...och vara normal-Arlo med pinne i stället. Så då gjorde jag det.

När vi höjde blicken gick det upp för oss att vi var nästan hemma hos Valle. Det här är stigen till Valles hus. Så då tog vi den.


Kapitel två, i vilket vår hjälte äter räkor för första gången.
Vi knackade på Valles dörr och när hans matte öppnade vräkte jag mig förbi henne och överraskade Valle som slumrade i köket.
Då var det slutslumrat vill jag lova.
Vet du vad, sa Valle? Min husse la värsta bästa spåret till mig i morse...
...däruppe på vitmossan i skogen.
Så då gick det äntligen upp en talgdank hos matten varför jag nästan slitit ut nosen i mossan.
Jag hade ju stenkoll hela tiden att det var Valle och hans husse som snurrat omkring där.
Men nu var det brottning som gällde.




Ibland lät jag lill-grabben tro att han rådde på mig.

Ett tu tre låg det nåt vitt och skummade i gräset. Då rusade jag dit för att kolla. Då följde Valle med förstås. Då morrade jag åt honom, för jag ville ha skummet för mig själv.  
När jag käkade skummet kom matten sättandes och sa NEJ. För det var Valles kräks. Fast det var fullt av räkor. Jag hade aldrig käkat räkor förr, men nu har jag det. Återvunna räkor. Sen gick vi hem.

När jag är med Valle är jag världens mesigaste dagisfarbror. Men när jag är med Loke är jag tuffaste tonåringen. Som Dr Jekyll och Mr Hyde ungefär. Visst är jag en omväxlande typ?

fredag 28 mars 2014

tisdag 25 mars 2014

Söndag, måndag.

I söndags var det ingen vanlig dag, för då åkte vi till Flen. Jag hade aldrig varit i Flen förr, så det var ju spännande. I Flen fanns det många hundra hundar. Här ser ni mig och en av dom, det är Ruth.
Alla andra hundar fick ha jordens skoj och gå rallybanor och få godis och beröm och priser, medan jag fick släpa omkring på värsta tyngsta bänken bara för jag var yngst.

Men ibland busade jag lite också. Kolla på tanten i rosa...

...hon fick för sig att attackera mig med diverse vassa föremål över hela kroppen i Flen!

Jag fattade ingenting.

Vem var hon, Madame Scissorhands?

Varför lät matten henne hålla på och skalpera mig hur som helst?

Jo, nu ska ni få veta....det är min allra första matte nånsin. Matte Monika som jag bodde hos i nio veckor en gång i tiden. Med mamma och brorsorna och syrran, ni vet.

Matte Monika tyckte att jag var en lurvig yngling så hon förvandlade mig till en stylad junior i stället i Flen.

Några ur matte Monikas tjejgäng var också i Flen, men inte moder Svea.

Peggy, Ruth och Elin...alla tävlade i avancerad rally och alla fick finfina poäng. 

Här är Wilma också, hon tävlade lika bra i samma klass om dom andra tjejerna i Flen. Tusan så bra alla tjejer är! Man kanske skulle bli tjej....

...eller fågelhund...
...och få skrämma livet ut lila pippippin.






Efter fågeljakten skulle jag träna dans...
...då la jag min trofé på pallen...
...och tränade plattskalle med den.
På kvällen åkte vi till Kungsör för då var det danskurs igen! Här väntar jag och Lystra på att få ta en svängom.
Sen brakade det loss, fast stereon var trasig, så vi fick dansa till fåner med högtalare i stället. Så det var inte lika coolt som det brukar vara. Men så skulle vi testas i uthållighet, så då höll jag ut i två minuter fast jag bara skulle hålla ut i enoenhalv. Det var värsta roligaste. På slutet skulle matten och jag visa vår dans med korv. Då blev matten nöjd med mig.