ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

torsdag 31 oktober 2013

Dunkelt.

Vet ni, att det blir knappt några nya foton tagna nu när det nästan alltid är mörkt ute. 

Men jag har lika skoj för det, fast i dunklet.

Som idag när det kom en gubbe och snodde vår spis, men så rullade han in en snyggare och ställde där i stället. Det finns en rolig hund i ugnen. Sånt är uppiggande.

Kolla, kolla matten, utropade jag upphetsat på promenaden! Gula mockafjänger i skogen! Det var ett helt stim av dom, både här och där. Matten sa att man får käka såna, inte som den gången hon blev rysligt förskräckt när jag naggade lite på rödvita såna under valpstadiet.

Låt mig tänka nu...jo, jag har ju lekt med Böna idag! Hon är liten och rolig men det finns inga foton på det. Sen messade Loke och ville leka, men det såg vi inte förrän det var kolsvart ute. Typiskt!

Ja just det! Jag har trasat sönder min första leksak! Det var inte lätt med så många tomma tandställen. Jag har bara en enda spetsig huggtand just nu. Den är märkligt effektiv som synes.

Hmmm...jag har morsat på en snäll farbror som heter Björn. Då började det störtregna så det finns inget foto på heller... 

Sen fick jag ett grisöra som jag genast grävde ner. Efteråt hann vi precis leka lite"följ-mattens-högra-eller-vänstra-ben-så-får-man-godis-leken" innan solen gick ner.
Vad har du gjort i kväll då, undrar ni förstås nyfikna nu? Jo, min favvolek som ni sett förr: "hårdkokt-deckare-letar-gömd-bomullspad-som-legat-bredvid-en-tepåse-en-stund". 

onsdag 30 oktober 2013

Ode till det storslagna.


Vet ni att igår blev det ingen blogg för matten var och förlustade sig med the Beatles eller nåt hela kvällen. Så kan det gå.
 Idag blir det en vemodig blogg från mig. En av mina magnifikaste skogar ska snart bli kalhygge, och det är så ledsamt.

Så vi tog kameran för att förevigade sagoskogen en sista gång. Här är ingången...

...praktfull eller hur?

Ni får hänga med, så kollar vi runt lite en sista gång...












All mjukmossa kommer att bli förvandlad till geggamoja.

Rykande färskt älgbajs minsann! Två gigantiska högar. Var ska älgarna bajsa sen om inte i skogen?
Se här vilken räddningsinsats! Jag tänkte riva ner vimplarna som visar var maskinerna ska gå fram. Men jag lyckades bara rafsa bort en pytteflisa så det var ju bortkastad möda.
Stenkoll.

Vildsvinen då! Dom blir ju utan bökmark. Tänk om dom plöjer upp min gräsmatta då!

Suck!


Hej då, bästa skogen!

Fast innan vi traskade hem plockade jag spårpinnar, både ytliga och nergrävda. Jag börjar bli en riktig hejare på sånt. Nu kan ni se hur jag hittar en begravd pinne för att peppa upp matten.

Kanske jag hinner tillbaks till den ståtliga, spännande skogen igen innan den plattas till. Hoppas,hoppas det.

måndag 28 oktober 2013

Röd boll som röd tråd.

Det här kommer ni knappt att tro, men ovan ser ni mig slappandes i stan. Jo, det kan vara grönt i stan också. Vi köpte mat till mig och en spis att laga den på, tror jag det var. Jag kollade inte så noga. Och så mjölk.

Hemma ville jag till skogen. Jag tog med röda bollen för den är inte så berest.





Så jag visade skogen för den både här och där. Turligt har jag kvar bottentänderna så snöret kunde hänga över en sån.

Ibland fick röda bollen rulla lite på egen hand...

...men snart nog ville den åka igen.

En gång skuttade den ner i en rishög.

Men jag lyckades rädda upp den ur trasslet.

Matten snodde röda bollen en gång och när jag inte tittade så dinglade hon upp den i ett träd!

Så sa hon " Leta bollen"! Så då gjorde jag det. Inte här...

...men DÄR!





Det var som på tivoli, så märkvärdigt skoj var det att fånga den! Så klart jag lyckades efter en stund.

Det var inte slut med underhållningen med det. "Leta godis", domderade matten hux flux!

En frolicring blev bästa fyndet!

Röda bollen då? undrar ni nu oroligt förstås! Jojomensan den hängde med ända tills matten skulle stila och kasta den åt mig, då hängde den sig i en talletopp. Kolla! Rött bland barren.

Då blev det tivoli igen! Min önskedröm gick i uppfyllelse...att få ta med kvasten på promenad! För den skulle vi ha att peta ner röda bollen ur tallen med.

Efter nedpetningen fick jag äran att bära kvasten hela vägen hem! Då vägrade jag att följa stigen utan gjorde det hela till ett äventyr, där envishet och styrka var avgörande. Det tog lång tid att komma hem, men matten tyckte att jag var underhållande. Ni kan se lite sånt längst ner.

Men först visar jag hur man ska spurta när matten visslar med pipan.

Sen visar jag hur man ska plocka upp en spårpinne om man råkar på en sån i skogen.

Det är sånt som lönar sig om ni inte vet det.