Vin och vatten.

Fredagen bjöd minsann på ömsom vin och ömsom vatten, det kan jag konstatera när jag summerar dagen.

Först var det bara vin. Då spatserade jag och matten till en ny skog igen. Det finns visst en uppsjö med oupptäckta skogar utanför min port. Jag provade balansgång för första gången. Det var plättlätt.

Jag döpte nya skogen till Plockepinnskogen, för den är strösslad med pinnar, stora och små, långa och korta, tjocka och smala.

Det var som en sorts tivoli igen!

Men var är tunnlarna, undrar ni förstås med oro i rösten?

Jo, kolla bara! En tunnel eller grotta vilket man vill att det ska vara. 

Jätteofta pausar vi i skogen och begrundar livet. Livet är bra.

Tugga kvist.

Fundera och mysa igen. Skogen är bäst för där kan man både gå på tivoli och vila middag.

På hemvägen hittade jag en avgrund. Det var min första ravin. Fast jag fick inte svindel alls. För jag är stentuff.

Det händer att jag och matten går på olika sidor om en stam. När kopplet är på. Då blir det stillestånd. Fast nu har jag kommit på att om jag går tillbaka runt så blir det action igen. Sånt är smart att veta,

Plötsligt var det slut på vinet och vattnet flödade i stället! Vet ni vad dom gjorde med mig?! Jo, dom sänkte ner mig i badkaret och sprutade vatten och geggamoja över hela mig! Sen försökte dom dränka mig igen!

Jag blev ju för bövelen plaskvåt!

Det blev mycket behagligare när jag gnuggades med handdukar i mattens knä. Länge.

Efter äventyrsbadet blev jag märkligt sömnig. Det gick inte att hålla ögonen öppna på något vis. Fast först pinkade jag förstås.

Nu är det kväll och jag är torr och mjuk och luktar mysko. Mätt och belåten har jag fått ett par gamla jympadojor i badpresent. Det är kolsvart därute och jag tokrusar med dom, fast det hörs var jag är, så matten och hussen är inte så oroliga när jag inte syns. Förresten går det en förrymd ponny i natten så det kan ju bli spännande om vi stöter på varandra under jympadojsrejset.