Arlo gästbloggar.

Solen sken i Julita i morse. Bäst jag låg där som i ett strålkastarljus tänkte jag....

...det var länge sen jag var på stranden och badade.

Då packade jag min ärvda badring och föreslog en tripp till vattnet.

Där doppade jag fötterna lite...

...men snart nog ville jag testa brygglivet i stället.

Jag strävade mot längst ut för jag ville så klart dyka där det var djupast.

När jag inte fick göra som jag ville blev jag tjurig...

...kolla bara hur trumpen jag blev!

Jag vill inte vara i nåt löjligt lekskolebad. Får jag inte dyka så vill jag inte bada!

Så då fick jag gå upp och bli frotterad.

Om du tycker att du är så gräsligt stor nu, så kan du ligga för dig själv i buren på hemvägen, sa dom  bestämt till mig. Det var första gången, och det gick ju bra, för jag är faktiskt elva veckor nu.

När jag kom hem fick jag ett märgben. Det var svårt att fortsätta vara purken då, men jag gjorde mitt bästa.

Fast efter en lång tupplur så vaknade jag som mitt vanliga solskens-jag! Och det blev bollspel...

...och i kväll gjorde jag fem klockrena apporteringar! Det var premiär, och jag fick applåder och hurrarop!

Nästan bästa belöningen är när kamptrasan kommer fram. Då ljuder dova, skrämmande morrningar över Julita-bygden.

Dagen började ju i ett dörrhål, och på kvällen slocknade jag i ett annat. Det är omväxlande med många dörrhål.