 |
| Hösten fortsätter i Julita. Stubbåkrar är roliga tummelplatser. |
 |
| Nu när jag blivit lång och hög så kan jag springa på stubben utan att snava och snubbla. Jag knatade iväg till vildsvinsmatplatsen. Det är den blå blobben längst bort. |
 |
| Där vände vi och strosade hem genom skogen i stället. |
 |
| Det sägs att inte alla på jorden har en sån fin skog bakom sitt hus. Så då har jag väl tur då. |
 |
| Min längsta pinne någonsin. |
 |
| Och så var det den dagliga uppgiften att leta reda på en ostkub nånstans i vegetationen. |
 |
| Jag har blivit proffs på sån skattjakt. |
 |
| Efter osten vandrade vi vidare. |
 |
| Matten, som plöjer valpböcker dag och natt, läste att valpar ska överraskas med lek mest här och där, inte bara på gräsmattan. Så hon hade lurigt nog smugit med fårtussen, ibland när jag kom pinnandes när hon ropade, så åkte luddet fram för en uppfriskande kamp i mossan. |
 |
| Vi gick en liten snutt på vägen också innan vi var hemma. Då går jag alltid i koppel för det kan komma bilar, fast det gör det inte. Jag börjar bli proffs på att gå fängslad också, fast inte alltid. |
 |
| Utsvulten kastade jag mig över lunchen och sen sov jag som värsta Törnrosa. När jag vaknade (inte för att någon pussade på mig) var jag instängd! Hussen brummade omkring med gräsklipparen och då får inte jag vara ute och undersöka den. För det är farligt. Jag satt och suktade vid gallret och var avundsjuk på alla lyckliga valpar på jorden som får vara utomhus. |
 |
| Jag tror att matten fick dåligt samvete för sen fick jag gå och pussa Teitur på mulen! Jag älskar hästar! |
Spännande med ost i träden! Fast Higgins får ju sin ost på morgonen med medicinen han äter så om han började hitta ost i träden skulle han bli tjock. Taskigt att du inte får hjälpa hussen klippa gräs, det skulle säkert bli jättebra!
SvaraRaderaVisst är det praktiskt med långa ben! Man springer så mycket fortare och kommer längre på varje steg. Snart hinner nog matten inte med i svängarna! Ett tag trodde jag nästan att det var JAG som kom och kampade i mossan men jag har ju inte nåt T efter Ludde... Kramis!
SvaraRaderaDet är allt en väldigt fin och spännande och vacker skog du har bakom huset. Och ja - du har verkligen haft tur. På alla sätt. :)
SvaraRaderaFast dom där gallren ... dom är trista, begränsar våra liv! Finns såna hos mej också.
Sån tut att du älskar hästar. Han ser riktigt söt och go´ ut, den där Teitur. :)
Kasper
Åh, man skulle vilja gosa med dina magnifika kinder, Arlo, *flappflappflapp*, men jag misstänker att du skulle tycka att det vore en smula ovärdigt nu när du är en stor grabb.
SvaraRaderaOch så fick vi vara med på en till sagodag i Julita. Man glömmer lätt hur fort valpar växer, tack för att vi får se det dag för dag!
SvaraRadera