Arboga var det ja...där fanns rejält stort rum med massor av mattar, hussar, och hundar och katter av alla format! Det var mitt livs roligaste rum! Jag hade fullt upp att hälsa och kolla på alla när jag fick trava in i ett annat rum med en gubbe i. Då blev jag ännu gladare! Han sa att jag var kavat och orädd och det är ju sant. Så satt jag på ett bord och så var det dags att gå ut i Lustiga Rummet igen! Ni må tro att jag blev ledsen och upprörd när jag måste åka därifrån!
Men vi tog bilen bara en lite bit, så var det dags att hoppa ur igen. En till klubb! Fast det var dålig tajming för vi var dom enda som hittat dit en lördagsmorgon. Jag fick springa det fortaste jag kan mellan matten och hussen på en vrålstor gräsplan, så det var ju skoj ändå! Nästan hela hemvägen låg jag i buren därbak och sov som en stock.
Jag har utsatts för ett envishets- och intelligenstest. Det gick till så att matten retades och la en godisbit högst upp på den här klippan.
Hon var inte ett skvatt hjälpsam, bara stod där och fotade hur jag attackerade problemet!
Men bra karl reder sig själv, tänkte jag, och gick runt klippan för att testa var man kunde bestiga den.
Så hittade jag ett bra klätterställe med fotfäste...
...och vips hade jag slukat godiset! Jag fick med beröm godkänt både i envishet och intelligens sa domaren.
Som pris fick jag leta kokt skinka bland barken.
Smart som jag är hittade jag allt skinkflisan högst upp också.
Jag mediterade en stund och tänkte på dagens guldkorn, ett av dom var att jag fick mitt livs längsta spår och det var inga problem att följa för en Einstein som jag.
Sen tänkte jag på att jag har precis börjat lära mig "stanna kvar" och det är hur svårt som helst men det kommer nog att löna sig när jag behärskar det.
Jag funderade på hur kul det är att springa fort med matten till Rutan och busa där...
...och mitt bästa bus som ni ser slutet på härnere! För när vi sprintade till Rutan sista gången så snappade jag åt mig en repögla och så drog jag järnet med hela Rutan så konerna tumlade omkull och långrepet snirklade efter mig!
Hahaha! Det var den rutan det! :)
SvaraRaderaVi kallar det för innovativt, vi bushundar. Men en intelligent vovve reder sig själv. :)
Glömde... vi gillar verkligen header-bilden!!! <3
SvaraRaderaMan ska ju tänka "out of the box", sägs det. Och en Einsteinhund förstår givetvis, att en "ruta" inte nödvändigtvis måste vara kvadratisk. Den kan ju anta många olika former. Men att det växer skinka på träden i Arboga - det hade jag inte en aning om!
SvaraRaderaKreativt av Arlo, men hur gör nu matten för att det inte ska bli en vana?
SvaraRaderaJa det ska bli spännande att se hur hon ska fixa det //Arlo
RaderaJag kan inte låta bli att fundera på hur många elit-hundar som någon gång önskat att de "vågade" göra likadant:) (Inte för att jag tror de tycker illa om på något sätt, men bara för att skojsa till det!)
SvaraRaderaEn så'n där envising har jag också... I alla fall med sådant han själv valt att envisas med :)
PUSS på bustrollet!
Du är full med bra idéer Arlo!
SvaraRaderaEnvis, smart, klurig, busig och så söööt - du är allt en världsbäst liten Einstein, det är vi säkra på!
SvaraRadera/Massa nosisar och svansisar från alls oss i Kasperian/Katterian/Matterian - dvs från de av oss som har svansar, matte har nämligen ingen. Tror vi inte i alla fall. Men hon gosehälsar ändå. :)
Ett sånt långt rutsnöre är jättebra så att matten kan följa det och hitta dig där du ligger i gräset. Fint att du är en så bra problemlösare! I kombination med stanna kvar-kunskaperna kommer du att inkassera kilovis med godis... Kramis!
SvaraRadera