Övergiven!

Vet ni...i morse förlöpte matten hemmet och mig! Jag och hussen var ensamma med Alf nästan hela dagen. Vad var det som drog så dant i stan då, kan man undra?

Jo, Zelda-och Nemimatten var på mattejobbet och flera hundra kom och ville lyssna på henne.

Sen skulle mattarna fika och prata om mig och Zelda och Nemi, och så gav matten bort pumporna som jag hjälpte henne plocka i morse. Så nu bor grönsakerna i Stockholm hos kinesdamerna.

När matten till slut kom hem igen, efter många, många timmar hade hussen och jag hållt igång så ini Norden, så jag hade tuppat av på tröskeln medan vi väntade.

Men så småningom kvicknade jag till, och då trädde matten något märkligt över min kropp.

Det var roliga remmar och spännande spännen mest överallt.

När hon berättade att det var en spårsele för stora killar, tyckte jag genast att den var tuff. Så då gick jag ett roligt spår iklädd den. Det kändes proffsigt.

Efter spåret drog vi till skogs.

Den rosa elefanten fick göra oss sällskap.

Väl hemma tog vi in tvätten, som jag hjälpt hussen att hänga tidigare på dagen. Han sa att aldrig i livet har det tagit så lång tid att hänga upp några lakan. Och då hade han ändå assistans av mig...

Jag gillar när matten sätter sig i lugn och ro på marken och sitter still, för då kan jag vara nära henne och gosa och mysa.

Det är tryggt på nåt vis.

Nu vilar jag ordentligt för i morgon ska det visst hända något alldeles extra har jag förstått. Det ska visst ske i Arboga. Där har jag aldrig varit i hela mitt liv, så det blir nog ganska märkvärdigt.