Femtonveckorsdagen.

Femton veckor, det är så länge som jag har kutat runt här på klotet! 

Det firade jag med att slicka det sista ur smörbyttan.

En kort promenad till min största godissten blev nästa attraktion.

Hemåt genom skogen.

Och så blev det livat i stubben med kongen!

Kolla, inget huvud!

Äh, skoja bara!

Alltså jag har kommit på att jag alltid drar något, skor, matskålar eller kongar. Draghund, draghowartist, dragracing....ja, vem vet vad min talang kan leda till.

Det bästa vore om allt här på jorden kom med snöre runt.

På kvällskvisten dök Loke upp minsann!

Det var länge sen nu, så det blev livat värre i skymningen.

Vi brottades non-stop och skulle väl ha fortsatt hela natten, men det fick vi inte. Fast jag är stor kille nu så jag skulle kunna vara vaken och sporta dygnet runt. 

Förresten, idag skuttade jag upp både på sängen och på soffan för första gången, sånt kan man tydligen i början av sin femtonde vecka.
Soffan var okej, men sängen blev kalla handen. Så nu vet jag det.

Snart har jag nog upplevt allt som finns.

Det är fiffigt att inte vara så lastgammal, för det dyker upp sprillans nya upplevelser varenda dag. Om ni känner efter hur det kändes första gången ni upplevde kycklinghjärtan och hjärtbuljong med alla sinnen så fattar ni!

Medan hjärtana svalnade satt vi som klistrade framför freestyle-EM i datorn. Vet ni, det var en tax som dansade med en jägare och en svart björn som dansade sakta och så en massa andra dansanta hundar som virvlade runt. Jag vill också virvla med en tax när jag blir stor.

I pausen packade vi en snusdosa full med fågelhjärtan och gick ut på tomten för att se om jag skulle hitta spåret som matten preparerat när jag sov. Det gick si och så, men gladast var matten när jag utan tvekan vek av från stigen exakt där hon gått tidigare. Och lika till sig blev hon när jag snappade upp en pinne jag råkade på! 

Närå, jag sover inte i spåret, jag letar intensivt efter en bit blodpudding som fallit i grönskan. För det var blandgodis i burken.

Efter lunch med hönshjärta och en tupplur var det dags för koppelgång igen. Varje dag! Jag är proffs på det utom när det händer något spännande, men det är inte så ofta här på landet. Ögonkontakt är det roligaste matten vet. Men jag vet massor som är skojigare...

...som att ta en dust med springskon! Det gör jag så fort jag får fatt på den.

Men idag kom brottningen av sig, för ett tu tre damp en stor, tom, rosa matskål med bogserlina ner på arenan.

Förvånad släppte jag skon och tog mig an skålen i stället.

Jag trodde nästan att den var hjulförsedd för den rörde sig lite, men jag kollade underredet och det var hjulfritt.

Jaha, hur kul var det här då på en skala?

Då fick jag en snilleblixt och placerade skojigaste skon i skålen...

...tog ett stadigt tag i linan...

...och backade samtidigt.

WOW! Vilken upptäckt! Skålen och skon följde med!

Jag drog och drog tills tänderna blev lite trötta, så då vilade vi.

Efter pausen var det bara på´t igen som gällde.

Snart var jag dragproffs. Än slank vi hit och än slank vi dit och ni kan se på film hur det gick till. Längre ner.

Matten sa att det var en vintermatskål jag bogserade och som en tillfällighet hittade jag en pip-tomte när vi pluggade senare idag. Så efter att ha tränat på ögonkontakt (igen!), sitta still vid mattens vänsterfot, ta ett steg fram tillsammans med mattens vänsterfot, följa mattens vänstra hand vart den än tar vägen, springa fortfort till Rutan, låta bli att springa bort med Rutan och annat nyttigt så tränade jag på att pipa en julsång.

Nu får ni kolla på film. 

Minglat och shoppat.

Närå, så här har jag minsann inte legat och degat hela dan.

Men här tog jag igen mig jag en stund med hussen. Efter minglet. Jo, det var ju alla hundars dag idag, så då åkte jag till stan för att umgås och roa mig med likasinnade.

Jag värmde upp med den här prickiga polarn. Han var inte så intresserad.

Kolla, kolla! En isbjörn! Är man stor så måste man vara snäll, det hade han koll på.

Det var många som ville krama mig och prata bort en stund. Vet ni, att det kom fram främlingar som undrade om jag var den där Arlo, som gör kullerbytta på Kungsörs fb-sida, och om jag var Arlo som är i tidningen titt som tätt. Eller om jag var Arlo som bloggar. Och det var jag ju. 

Den här tonåringen slet sig. För han ville helst vara med mig.

Frallan och jag hade trés bonne temps, eller vad det heter.

Fred stirrade och hypnotiserade mig med sina isblå ögon.

Bill luktade spännande.

När jag stirrade på Fred tittade han bort, så han förblev ohypnotiserad.

Mingel. Bara drinkarna och nötterna som saknades där.

Lisa och hon som jag har glömt vad hon heter gillade mig förstås.

Och jag dom.

Den svarta pudeldamen pluggar också i Kungsör. Så vi stämde träff där när jag växt till mig lite mer.

För att växa snabbt delade jag och hussen en varmkorv. Matten käkade bullar, som vanligt.

Vet ni, man kunde köpa sånt som andra hundar tröttnat på hur billigt som helst på Hundens Dag.

Kolla vad jag fick!

En alldeles egen vinterregnrock. Den ska jag ha om jag är våt och kall i bilen till exempel. Eller om det blir höststörtskurar med noll grader innan min päls vuxit ut. Tufft!

Och en snygg väst som lyser i mörkret och så det syns att jag inte är en liten älg.

Och det sista jag fick är en tjock och varm dyna som en rottweiler hade haft. Den ska jag ha i bilburen. Det var helt och hållet utmattande att mingla och shoppa så jag råkade slumra till mitt i fotosessionen.

Då bar matten in mig, tog av västen och la mig uppåner på tröskeln, eller hur det var...sen sov jag hela halva dan.

Ibland kan man se en blå blobb som rullar kring hos oss. Det ser både märkligt och läskigt ut...

...för den som inte vet att det är jag som åker omkring inne i den.

Av alla mina hundra grejer finns det ingen som jag älskar så ini hunnan mycket som min tunnel. Varje dag leker jag med den i timmar om jag får. Den är som en sparringpartner som alltid är redo och villig att gå en match! Önska er en tunnel om ni inte redan har en! Julklappstips från er lekexpert.