Påskdag.

Nu ska ni får höra och se hur en påskdag i Julita kan vara. Håll i er för nu blir det fotomaraton.

För det första var det inte mitt fel att det var tropikvärme på promenaden. Det vet väl alla att det svalkar ini baljan skönt i gyttja då.

Påskpuss kom inte på fråga, värjde sig matten då.

Hoppa omedelbums ner i vattendiket där i stället, befallde hon med barska rösten.

Så då gjorde jag det.

Så blev det vårregn över Julita.

Kolla så skinande ren jag blev då. 

Huxflux...

...dök den här filuren upp!

Han bor i Jönköping och heter Oliver och vi blev bästisar på stört.

Oliver är helt och hållet vuxen men knasig som en junior.

Hörru Oliver, mumlade jag i lönndom, nu när vi ändå är sjöblöta och lite leriga ...

...så kan vi passa på och härja på nysådda åkern också!

Så då gjorde vi det.

Eftersom matten tyckte om när jag sköljde av mig förut så gjorde jag det igen för att glädja henne.

Oliver! Vart tog du vägen?

Aha! Allåldersleken Tafatt! Tänk att man kan den även om man kommer från Jönköping.

Jag älskar överraskningar och Oliver var den bästa i påsk.

Närå. Fast matten tyckte nog att jag passade under skylten när hon granskade mig efter vi skilts från polarn.

Vet ni, jag tror att det här blir svårsålt med den lutningen. Men vill man spika fast möblerna och har starka benmuskler kan man nog få gården för en spottstyver.

Hjortgänget...

...fattade galopp när vi kom. Själv fattade jag ingenting förrän dom var borta.

På hemvägen pausade vi en lång stund i mossan.

Sög en stund på en kotte.

Sen var jag redo för sista etappen.

Man kan inte tro att matten knatat omkring i Alperna, så långsamt som hon bestiger en liten kulle.

När vi lämnat skogen kom jag på att jag knappt flyttat en endaste pinne på hela dan.

Så då tog jag tag i det.

Väl hemma blev det bara tasstvätt...fatta vilken tur att jag gnuggade av mig lorten i mossan och slapp slangen på så sätt.

Efter lunchen kollade jag mest på såna här...

...som dykt upp som svampar överallt nu i påsk.

På kvällen ville jag gå ett spår i hästhagen. Då trillade matten ner i ett dike på vägen dit. Så slog hon sig blodig och fick superont i armen. Så då kom hon hem och fick plåster. Sen la hon spåret i alla fall, för man behöver inte två armar till det. För att göra henne lite gladare var jag värsta bästa proffsspåraren till hälften och ganska dålig till hälften. Men hon var nöjd med det så då gick vi en rallybana och jag var så ini norden bra.