Vissa norskor gillar en så ini norden så dom nästan stryper en, fick jag lära mig idag.
Just den här norskan bor ihop med min onkel Qalle, tant Sascha och kusin Vitamin på jordens mest regnigaste ställe.
Hon längtade så gränslöst efter dom, som var kvar i regn-Norge, så hon måste hem till mig för att kramas lite när hon var i faggorna.
Släkt-matten susade in som en västanfläkt till soliga Julita....
... och hon gillade mig...
...och vice versa.
Sen gjorde det ju inte saken sämre att samtidigt kraschlandade en norsk and i Julita. Att den var norsk kunde man se på att den flög oppåner. Konstigt att den kraschade, eller?
Så då bjöd hela norska sällskapet upp till sällskapslekar.
Sånt tackar man ju inte nej till.
Visst klär jag i norsk and, säg?
Så där höll vi på.
Så nu kan jag busa på norska.
Fast jag kollade bak i främmande bilen gång på gång om det kurade några släktingar där....
...men närå.
Fast jag var superglad ändå ...
...för besök...
...och present. Kom snart tillbaka, norskmatten! Och glöm inte Onkel, Tant och Kusin då!
I söndags...då var jag i Kungsör. Och hängde på läktaren med min assistent. Jo, för jag hade en sån när matten var upptagen med andra grejer. Min assistent , Erica Strixmatte, såg till att jag hade det bra och hjälpte till med allt möjligt. Värsta bästa lyxen.
Mycket tid gick åt till att studera konkurrenterna....för hela långa dan var det freestyletävling. Jordens tjo och tjim och dans och skutt var det. Musik av alla de sorter i högtalarna och mattar och hundar vart man såg.
Så blev det dags för mig och matten att äntra scenen. Då fick jag rått kött och köttbulle och kokt kött precis innan så jag skulle tänka mest på allt godis och minst på publik och domare och sånt. Gilla!
Så här blev det... vi kom i otakt när jag sprang runt trumman för tidigt, vi snurrade runt käppen ett varv för mycket och så fick jag tokryck på slutet och bet matten i tårna i stället för att följa programmet och så skuttade jag till trumman och gjorde plattskalle och sånt på egen hand.
Men annars var vi bra.
Så då bestämde domarna att vi skulle få flytta upp till högsta klassen, trean, för vi dansade så ini norden bra. Då blev vi så här glada och spralliga.
Så tokglad var matten så hon köpte en tårta på hemvägen och så satt hon där och sög i sig domarberöm och tårta samtidigt. Och jag fick snaska ben.
På tal om ben. I morse spårade jag upp den här rackarn i snårskogen. Det var min sista Hjortfot. Som numer är begravd med sina kompisar.
Nu ska jag berätta vad Loke och jag upptäckte på vår tretimmarspromenad i kväll:
Tekla, tretton ynka veckor minsann.
Tekla bor långt in i skogen och tur är väl det, för hon hade hur mycket som helst att berätta, högljutt.
Fast jag sa åt henne gång på gång, att jag inte ville vara lekfarbror hela tiden så ville hon bara vara med mig.
Det blir nog bra med Tekla, när hon växt till sig. Vi får vänta ut henne, Loke och jag.
Sen kom det en älg och kollade på oss. Hon var inte blyg precis. Jag och Loke fick miljoner beröm för att vi sprang till mattarna då. Som belöning fick vi koppel på...i flera meter...duh!
När jag och mina kompisar ska showa på Torget så är det alltid 4711 grader varmt. Så klart var det det idag också när vi skulle dansa och trixa för publiken. Men är man artist så är man...the show must go on. Eller åtminstone starta. Här kan ni se när jag vinkade lite till fansen och dom fick veta vem jag är och sånt.
Sen dansade Eddie och hans matte så tjusigt innan jag skulle städa Torget, som jag brukar få lov att göra när jag är där. Lite trögt gick det allt i tropikhettan, men till slut blev det rent och snyggt så Popcorn och hans matte kunde dansa runt utan att snubbla på grejerna.
Värmen var olidlig och svetten rann i strida strömmar på mattarna. Fast jag var hur cool som helst och satsade allt jag hade på att dansa rätt och snyggt. Några missar gjorde vi, och planen var pytteliten, så vi fick köra lite hitte-på ibland när det inte passade med programmet.
Men alltså, jag var ini norden bra, det var jag.
Popcorn och Eddie var lika proffsiga dom. Tusan alltså vilket gäng vi är, vi showare.
Efter att alla som ville hade klappat och gosat och ställt frågor och beundrat oss så var det fika med kakbuffé och sånt och då hörde jag allt att mattarna redan var igång med att planera nästa års program. Så då kommer vi igen. Och som alltid på årets varmaste dagar förstås.
