Precis när det nästan var dags att fira jul försvann min skog som jag är i vareviga dag hela livet. Så det var ju inte bästa julklappen. |
Men sen började roligare saker hända. Som att jag fick en ny plattskallepall, En vit. Och en antihalkmatta att trixa omkring på. |
Efter det stegrades julkulet hela tiden. Lill-matten hoppade ur sin bil huxflux och stannade hos mig många dagar och nätter. Så då gick vi på halkiga ispromenader tillsammans... |
...och busade hejfriskt. |
En dag var brevlådan knökfull... |
...en ledtråd var att det stod med norsk text. Hmmmm. Jag har ju stor och generös släkt i Norge. |
Paket i paketet.... |
...och ut flaxar en norsk and. En illgrön. |
En alldelse nyupptäckt art var det. |
|
Fast alla låter mycket och högt. Precis som man vill ha det. |
Sen kom jag på att det kanske inte är en and. Det är måhända en drake. |
En norsk drake. Som kväker när den försöker spruta eld. |
Så kan det vara. Tack värsta bästa Onkel Qalle för illgröna pipandsdraken. |
Sen fortsatte den muntra stämningen inne på kvällen. Som här med paket från hussen till mig. |
En snuttvänlig pipigelkott. Vilken lyckträff! Precis vad jag önskade mig. |
Plötsligt blev jag assistanshund. Alla behövde hjälp att öppna paket. |
Det var ini baljan jobbigt. |
Till slut låg jag och Kotten där och flämtade av utmattning. Att öppna klappar är ingen semester precis. |
När alla paket var uppvecklade kollade jag in min skörd. Inte dåligt alls, En till drake, från Växjö, och en ekorre... |
....och tadaaaa! En buffé som doftade så gott så den gömdes så snabbt så jag knappt hann kolla in den. Fast provsmaka, det fick jag tackolov. |
Vem tror ni var godhjärtad nog att förse mig med allehanda gourmetkäk då? Lättgissat. Jordens mest klartänkta lill-matte, så klart. |
På annandan var det roliga slut för stunden. För jag hade ont i foten. En annan fot. |
Foten kunden bara gå till skogen som inte finns längre och så hem igen. I två dagar. Med sko på. |
Sen gjorde det inte ont längre. Men skorna fortsätter jag att dra på. För säkerhets skull. |
Jag tog det lugnt nästa dag, för att se om fötterna skulle hålla efter allt ståhej. Det gjorde dom. |
Ändå slet jag ut en sko igen. En varannan vecka går det åt. Om det ska fortsätta så här får jag snart havregrynsgröt i stället för käk, hotar matten. |
Fast jag sliter mindre på skorna om jag får spåra lite hemma på tomten, så då gjorde jag det. En knepig samling låg i spåret. |
Minst av allt nöter jag skor när jag och bästisarna tränar grejer i Kungsör. Så det gör vi titt som tätt. Bland det skojigaste jag vet. |
Vi kastade ut granen och tomtarna för hundra år sen. Så jag gick och väntade på påsken. Då damp julkortet ner. Igår. Från Norge. Med några misstag i adressen och så hade Onkel Qalle snålat på frimärket. |
Men spelar roll? Vips var det jul igen i Julita. |
Julen på repeat liksom. Alltså Onkel Qalle kan man lita på. Även om han är senfärdig ibland. |
Jag tror att om han hade lämnat över julkortsbestyren till Tante Sascha och Kusin Vitamin så hade vi nog fått fira jul samtidigt i Sverige och Norge. Fast det här var ju en lajban variant. |
Senaste nytt är att jag drog på mig gummistövlarna och spårade upp några pinnuslingar idag. |
När man ingen skog har får man spåra utanför huset och på åkern hemma. Det gick ju galant. |
Nä, nu orkar jag inte med er mer. Jag vill sova middag. Men nu vet ni hur en långdragen jul i Julita kan te sig. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar