Kollat på släkten och utsatts för ett gäng beväpnade mattar.

Man ska inte stagnera. Man ska vidga sina vyer. Så då åkte jag på utställning. På studiebesök.

Det är viktigt att knyta kontaker. Så jag började med en turné i tältlägret. Då kan man träffa såna som man tror bara finns på fejsbok.

Real life eller fejsbokfoto... inte alltid lätt att avgöra.

Fler fejsbokare. Wössner  minsann.

Så då började showen. Kelvin skulle visa hur man gör.

Och fick visst sällskap av Wössner.

Vem är egentligen tjusigast?

Wössner sprintade med schwung runt runt.

Sen började dom klämma på Kelvin...

Efter dom klämt på varenda fläck sprintade Kelvin också.

Sen vann  nån och nån vann inte. Men det blev överkurs att hålla reda på för mig. Spelar roll? Snygga grabbar båda två.

Min brorsa Bilbo. Vi var superlika när vi bodde hos mamma, så det blev lite Ole Dole Doff vem som skulle flytta till Julita för tre år sen precis.

Skillnaden igår var att Bilbo fick köttbullar....

...tills jordens snällaste Camilla fattade att jag och brorsan har samma behov.

Sen blev det uppvärming.

Med klappar...

...och gos.

Efter det var brorsan taggad till max....

...och äntrade ringen.

Få se nu...jo....huvud har han...muttrade domaren på norska...

Klämma här och klämma där.

Tur att brorsan också kan göra plattskalle när det blir tråkigt.

Hmmmm...visst hade han en svans nyss...mumlade Camilla och letade frenetiskt...

Jo....där fick hon fatt i den. Pust!

Min brorsa Bilbo är så ini baljan stilig ...

...så han har varit på Cruft´s i England och visat upp sig  minsann.

Tänk om han hamnat i Julitaskogen och jag i England.

Tanken svindlar.

Nä, det blev nog bäst som det blev med det.

Vilken springare han är, min bror!

Det där med hakorna verkade vara väldans viktigt. Att dom låg rätt och så.

Ja, så vann nån och dom andra vann inte...har inte en susning. Mer än att proffsigare bror får man leta efter.

Brorsan är så snygg så han har fått till det...hmmmm..... ja ni fattar.

...så det blev en sån här pluttenuttig dotter till exempel.

Betty.

Betty är pytteung men värmde upp ändå.

Då fick hon syn på sin farbror Arlo...

...och passade på att få en del visdomsord från mig.

Gör bara ditt bästa, rådde jag. Så kommer det att gå så bra så.

Okej, farbror Arlo, pep hon...

...och travade omkring så taktfast ...

Bra så, farbror Arlo, undrade hon mitt i? Då nickade jag uppmuntrande: Fortsätt så lilla stumpan.

Läppar....check...

Haka....check.

Kan jag inte få springa igen? Det är roligare än att bli klämd på, bad min niece.

Så då fick hon det.

Lite uppkäftig är hon, det gillar jag.

Så vann nån och inte resten...vem orkar bry sig när jag har finaste brorsdottern ändå.

In kommer faster!

Min tjusiga faster Trudy.

Trudeluttan kallad.

För att vara en gammal faster...

...är hon allt bra spexig...

...och sprallig i ...

..allra högsta grad.

Och där satt jag på första parkett.

På studiebesök bland släkt och vänner. Och alla ville tjena på mig.

Men nu måste alla skärpa till sig för här kommer...

...min Farmor!

Tuva heter hon.

Har ni nånsin sett tjusigare...

...och klokare farmor?

Nä, skulle inte tro det.

Sen var det såna som inte var släkt med mig som skulle klämmas på, så då kollade jag lite på campingen i stället....

Här hos Maggan, Guapo, Dulce och Blanca ser det ut att vara lugnaste tältet eller hur? Lugn och ro och harmoni...

Hehehe.... men skenet bedrar.

För ungdomarna...

...hittade på bus...

...och stökade med matten...

...som bara skrattade.

Medan jag iakttog...

...och noterade allt jag såg.

Sen dök faster Trudy...

...Trudeluttan ni vet...

...upp på scenen igen.

Nu hade jag verkligen nollkoll...

...men jag hejade förstås på faster. 

Så då ställde dom sig på rad....

Det KAN vara så att det hette avelsgrupp och faster är mamma till alla andra. Men jag är inte säker att det är så. Kanske är hon dotter till alla dom andra mammorna...eller... nä. Vid det här laget hade jag kokt havregrynsgröt till hjärna och orkade inte lära mig mer.

Men....!!!! Snygg-Arlo, ubrister ni nu unisont och applåderar.

Tänkte bara visa vad dom missade, dom där norska domarna.

För nu ska ni få höra vad som hände sen...

...när jag trodde att allt var över och vi skulle hem.

Nä, då var det nån som kom på att jag var en oslipad diamant,,,

...fast det visste jag ju redan.

Puss och tack alla ni som med magisk handpåläggning förvandlade mig från den fula ankungen till en svan.

Så här gick det till: Han är allt bra tufsig och rufsig den där Arlo, viskades det i leden. Om vi skulle snygga upp honom lite... sa först min gamm-matte. 

Jaaaa, ropade fyra olika mattar i kör och drog fram sina magiska verktyg.

Klippklipp snippsnipp från allla håll och kanter. Publiken hejade på.

Det var som att hacka fram en staty ur ett marmorstycke, tycke matten som häpen åsåg förvandlingen. Värsta största överraskningen. Proffsbehandling så stråna rök.

Det hade ni inte förväntat er va? Inte jag heller.

Tack alla snälla frisörmattar!