En dag med ketchupeffekt.

Ekvatorn har glidit upp till Julita eller nåt....

...och svalaste platsen är här på gruset...

...och på jorden under bladverket har jag kommit på.

Så här har dan varit timme in och timme ut...

...utom när det skvätte solregn på mig en stund.

Men sen! När det var nästan kväll, DÅ hände allt på en gång. Jag drog på Supermandräkten och knatade iväg för att träffa tjejerna som satt i en bil och väntade på mig.

Då tog Grace och Cilles matte en älgfot, en flaska blod, en drös snitslar och varmaste gummistövlarna på och försvann i hundra år.

Under tiden passade jag på att kurtisera Cille medan Grace såg på med sträng uppsyn. Fast det syns knappt för bilden vill inte tippa på rätt köl hur vi än försöker matten och jag just nu. När en matte kom tillbaka klafsande i svettiga stövlar drog nästa iväg med en annan älgfot, fast hon hade sandaler. Ja inte på älgfoten då.

Kanske var det för att bilen tippade som vi måste ringa efter första hjälpen för att kunna åka bort och busa medan Cilles spår låg till sig.

Då visade det sig att Cille inte bara är prisbelönt vacker hon är påhittig också.

För hon visade mig precis hur man ska lorta ner sig om man vill glänsa. Hon är värsta bästa experten på det.

Så då lärde jag mig nåt nytt. Även om det straffade sig när jag kom hem till slut. Så ini baljan som det skrubbades. Nu har vi satt klockan på ringning för då ska vi gå mitt första riktiga viltspår nånsin. Fast det ska jag väl fixa plättlätt.