Värsta marsvärmen.

Solen lyste och himlen var blå...

...då ska man ut och gå.

Fast det var ovant med tropikvärme...

...det här blir ju min första hela sommarsäsong. Så jag är inte van alls.

Jag spanade in en fjälltopp.

Så då besteg jag den under svåra umbäranden i hettan.

Väl uppe la jag tungan på tork och beundrade vyn över Julita.

Sprillans nya upptäckarstigar fick jag uppleva idag.

Bästa platsen hittade jag...

...med ragg och små, små, skelettdelar. Uppå detta rullade jag mig en stund innan det gick upp för matten vad jag roade mig med. Sen var det slutrullat.

Men här vilar inga ledsamheter för...tvärs över en äng...

...nosade jag upp stooora, stooora vitmögliga benknotor. Inte heller dom fick jag njuta av. Suck!

Bara att gilla läget.

Man kan ju alltid spela pajas för att roa sig själv och skogens alla djur.

Men nästan att det var för kvavt för det också.

Flämt!

Vi rastade en stund bland granarna. 

Och knatade vidare på vår långstyrning.

Stenmeditation är en daglig vana jag har.

Liksom dikesbad i alla nyanser och smaker och dofter.

Svalka en varm eftermiddag i mars.

En gosse bland tussilagossarna, Hehehehe!

Det finns så ini baljan mycket att hålla koll på överallt. Tur världen har mig.

Strax innan vi kom hem blev det värsta pinnjongleringen. Men den får ni se i morrn. För nu börjar ni allt tröttna på mina äventyr.

Förresten blev jag trött själv en kort stund...

...men då var vi redan hemma och hussen bjöd på picnic med hundkorv och kulor mitt bland vårblomstren.

Så, nu vet ni vad jag gjorde under tre timmar denna vårdag. Och vet ni vad? Vi orkade inte åka till Kungsör för att göra rally i kväll för vi hade fått så mycket luft och motion så vi blev alldeles mosiga.