 |
|
Kapitel ett i vilket vår hjälte följer ett spår. När matten äntligen susade hem från tråkjobbet idag, tog jag med henne till skogs i vårsolen och värmen. För det behövde hon efter att ha andats bokdamm hela dan. |
 |
| Vi banade väg i väglöst land. |
 |
| Huxflux blev det vitmossa i stället för granar. |
 |
| Då blev jag som besatt... |
 |
| ...av spårdemonen... |
 |
| ...jag spårade... |
 |
| ...och spårade... |
 |
| ....i evighet. Så matten placerade sig på en sten för att kolla hur det skulle sluta. |
 |
| Så där satt hon och där spårade jag i vårsol och värme. Inte så dumt uppdelat. |
 |
| Till slut tröttnade matten på stenen och sa att nu får du sluta spåra omkring som en värsta Miss Marple... |
 |
| ...och vara normal-Arlo med pinne i stället. Så då gjorde jag det. |
 |
| När vi höjde blicken gick det upp för oss att vi var nästan hemma hos Valle. Det här är stigen till Valles hus. Så då tog vi den. |
 |
|
Kapitel två, i vilket vår hjälte äter räkor för första gången.
Vi knackade på Valles dörr och när hans matte öppnade vräkte jag mig förbi henne och överraskade Valle som slumrade i köket.
|
 |
| Då var det slutslumrat vill jag lova. |
 |
| Vet du vad, sa Valle? Min husse la värsta bästa spåret till mig i morse... |
 |
| ...däruppe på vitmossan i skogen. |
 |
| Så då gick det äntligen upp en talgdank hos matten varför jag nästan slitit ut nosen i mossan. |
 |
| Jag hade ju stenkoll hela tiden att det var Valle och hans husse som snurrat omkring där. |
 |
| Men nu var det brottning som gällde. |
 |
 |
 |
 |
 |
| Ibland lät jag lill-grabben tro att han rådde på mig. |
 |
 |
| Ett tu tre låg det nåt vitt och skummade i gräset. Då rusade jag dit för att kolla. Då följde Valle med förstås. Då morrade jag åt honom, för jag ville ha skummet för mig själv. |
 |
| När jag käkade skummet kom matten sättandes och sa NEJ. För det var Valles kräks. Fast det var fullt av räkor. Jag hade aldrig käkat räkor förr, men nu har jag det. Återvunna räkor. Sen gick vi hem. |
När jag är med Valle är jag världens mesigaste dagisfarbror. Men när jag är med Loke är jag tuffaste tonåringen. Som Dr Jekyll och Mr Hyde ungefär. Visst är jag en omväxlande typ?
Vad duktig du är på att spåra! Jag brukar ofta bli nyfiken o lite avundsjuk på mina jyckar när de spårar så där. Jag vill också veta vad spåret är för nåt!
SvaraRaderaVarje gång jag ser lill-grabben Valle (som ju inte är så liten längre) på bild, så tänker jag på de där första Valle-bilderna - när han la sig platt på magen och tyckte du var lite småläskig och stor.
Hoppas de återvunna räkorna smakade bra... *urk*
Arlo, du är jätteduktig att vara ombytlig så där; från mesig dagisfarbror till tuff tonåring. Men jag såg nog på Loke-filmsnutten att du under den tuffa tonåringsytan är fin i kanten så att Loke o du inte blir osams om fina pinnen.
Har du också en spårdemon i skogarna runt dig? Visst ÄR de skojiga dem?
SvaraRaderahälsar spårtoken (Mattes dumma ord!!!)
Assar
Matten här är imponerad av Lokes taktik :) Först genskjuta dig runt och se'n hålla så bra i pinnen. Och lille Valle är ju för underbar! Hälsa kompisarna!
PUSS!
Du är vad jag skulle kalla allsidig, är ju liksom fena på allt! Gulligt att låta Valle vinna, och strongt att hålla Loke nästan bokstavligen stången! För att inte tala om hur fantastiskt du spårar!!!
SvaraRaderaVad månde bliva, hehehe. När du blir RIKTIGT stor, menar jag... Sisådär en massa år, alltså... ;)
Kasper
Du är precis som Hilda, nosen i backen hela tiden. Alltid på jakt efter något intressant. Men Arlo och Valle alltså, ni måste väl vara bästisar.
SvaraRaderaVad duktig du är Arlo och vilka fina bilder som matten tar på dig.
SvaraRaderaBlä för återvunna räkor! Fast de kanske är godare än nya?
SvaraRaderaBELLA