IX!

Nio månader...jag upprepar NIO månader fyllde jag i går. Inte undra på att jag rände runt som på tivoli med bjällerbollen. Enda presenten jag fick av familjen var ett par hoprullade, håliga strumpor! Då hotade jag att ta en selfie med strumpbollen och visa världen vad jag fått...

...så då veknade dom och gav mig våffla med vispgrädde i stället!

Utpressning lönar sig alltid.

Visst har ni saknat mig en del. För jag har inte bloggat på flera dar. Varför? Jo, för här ligger internetet under en tall.

Draperad över buskarna slingrar sig telefon och cyberrymd. När det blåser ini baljan hårt kan sånt hända. Men idag kom det en gubbe och virkade ihop linorna igen. 

Nu när du är NIO månader ska vi lära känna platser och stigar du aldrig satt din fot på, lovade matten i morse. Så då gjorde vi det. Först kollade vi på miljoner kalvar som käkade lunch. Då kollade dom tillbaka.

Dom här fjäderfäna pickade omkring lite här och där tills jag kom nära, då ställde dom sig längst bort och surade. Surpullor! 

Sen knatade vi på i stiglöst land.

Där var det passande att träna på platsliggning på mossklippan. Så det vare ju annorlunda.

Jag har inte tränat min balans på hur länge som helst. För varenda stock har varit såphal hela vintern. Så då passade jag på när en lång och tjock torris låg i min väg huxflux.

Efter lunchen smet matten iväg på cykeln och jag blev så orolig för henne så jag kunde inte koppla av hemma med hussen då. Men sen kom hon hem. Spårläggare hade hon varit. Ni kan aldrig i livet gissa vad som låg i snuskburken bredvid långpinnen! Aldrig i livet att ni kan!

(Facit finns som en kommentar. Mattens anm.)