Trixigt.

Vet ni, att idag drog vi också iväg på lång-lång expedition. Det är jordens stimulerande att uppleva nya platser.

Men, tänker ni nu konfunderade, har Arlo-matten legat pladask i blötsnön med kameran i högsta hugg?

Vilken ini baljan hängiven fotograf hon är som kan bli plattare än Arlo, funderar ni beundrande.

Snart ska ni får se hur vi gjorde...

...tadaaa...huxflux låg jag plattskalle på den här fjälltoppen när matten vände ryggen till. Så då kunde hon fota mig ansikte mot ansikte så att säga. Hade ni kunnat tänka ut det va?

Den nya stigen och nya skogen gjorde mig spralligare än vanligt.

Jag ålade omkring och crawlade på dom mest otillgängliga ställen. Medan mattens hjärta var i halsgropen.

Och sen skuttade som värsta smidigaste antilopen kors och tvärs över vårfloden.

Det blev en mil idag igen. Jag dubblerar det gärna, speciellt om det är oupptäckta skogar vi erövrar. Det finns många såna kvar, lovar matten som hittar nästan överallt.

Efter lunchen och tuppluren körde vi lite rallyslalom och danssnurrar ute på gruset som tittat fram under snön. Men dom bilderna och filmerna sitter fast i smartfånen och vill inte komma ut.