Axplock från släktträdet.

Gissa vem det här är då!

Min tjusiga syrra Sadie, minsann!

Jag kommer ihåg syrran som nästan vit, men kolla såna piffiga pippi-fräknar hon fått nästan överallt! Utom rumpan då, och öronen.

Är det här andra sidan av syrran Sadie, undrar ni förstås nu förvånade, Närå, det här är min brorsa Kino. Honom har jag träffat två gånger sen vi flyttade hemifrån. Han är så stilig så han har rosetter redan.

Men det här är väl Arlo i alla fall, undrar ni nu fundersamma. Nänä, nu kollar ni på min brorsa Bilbo. Han och jag såg nästan på pricken likadana ut när vi bodde hos mamma. Det var supersvårt att veta vem som var Bilbo och vem som var Arlo. Nästan bara han och jag visste.

Men vad är det här för en vilde som smugglats in bland familjeporträtten, utropar ni nu helt förskräckta. Hehehe, det är min farbror Qalle. Han bor i Norge så han är morsom i stället för rolig och koser sig i stället för myser och så.

Här har ni nu äntligen er bästa Arlo! Går inte att förväxla med någon annan i hela världen.

Vi är sex brorsor och så syrran då. Av oss bruna är det först Sadie, sen Bilbo och så jag på dagisfotot. Sen tror jag att det är Kino som trängs mellan Bilbo och mig, men jag är inte så säker egentligen. Brorsan Pompe finns med är också...ja, det är ju jordens svårt att hålla koll på alla. Jag vill ha släktkalas i vår så vi kan träffas och nosa på varann och busa hejvilt!! 

Flera sorters fjäderfän.

Här kan ni se några nya prylar som jag fått. Den blå korven har slalompinnar i sig, den blå runda är en hel och ren tunnel till mig! Oj, vad jag ska ha skoj med den när den packas upp! Ormen är inte en orm utan mitt unika  rallykoppel. 

Dom är dyra att köpa, så matten knåpade ihop ett gratis. Kulan ska hon hålla i handen...

...och så blev det ett sinnrikt ihopkopplande med halsbandet. Först satt där en nyckelring....hehehehe...inte många minuter gick innan den rätade ut sig till ett streck och jag kunde rusa vart jag ville. Så då fick jag karbinhake för 200 kilo.

Vet ni, att det är vår i Julita. Ja, inte vet jag, men annorlunda mot snön är det.

Fast jag saknar verkligen snön, det gör jag.

Hur som helst gräver jag upp skatter från innan snön kom, pet-flaskor, långkalsonger, bollar, tuggben...

...men mest av allt rengnagda ben. Såna finns undanstoppade här och där mest överallt häromkring.

När jag gnagt en stund begraver jag benet igen, på ett nytt fyndigt ställe.

Men, är Arlo fågelskådare nu igen, utbrister ni nu förvånat.

Helt korrekt gissat, svarar jag då med en djup suck. Skåda min lila pippippi som dinglar i trädet!

Bra karl reder sig själv. Ja, så sant som det är sagt.

Säg den lycka som varar. Ganska snart svingade pipipippin i ett högre träd..

Då hämtade vi en kvast och knäckte grenen...

...så huxflux damp den ner med ett förskräckt pip.

Plötsligt var jag så ini baljan uttråkad av det gredelina fjäderfät...

...så då lät jag honom veta det.

Och spottade ut honom. Bläh!

För då skulle vi åka till Kungsör och dansa! Det är det roligaste matten och jag vet. När musiken börjar skallra i hallen så spritter det okontrollerat i alla våra ben.

Fast dansfröken tycker att det är smartare om vi spritter kontrollerat, så då lär hon oss det. Här får Lystra visa hur man ska göra.

Sist blev det pantomim. För alla mattar och hussar skulle visa hur dom ville dansa, fast utan oss hundar. Dom såg inte kloka ut, nån av dom.

Jag hade packat kyckling som plugg-godis. Nu när jag tänker tillbaka så rinner snålvattnet över alla breddar. Undra på att dansplugget är det bästa jag vet. Och fjäderfän.

Pomperipossa.

Lågnästa kameran, ni vet...matten skaffade en ännu längre näsa till den, nu är den värsta Pomperipossa-kameran.

Regnet stod som spön i backen i Julita när näsan kom, så då åkte vi till Kungsör för att testa den inomhus i stället. Det var rallykväll där.

Jag satt i bur för första gången. Det var hundra gånger roligare än att sitta i tält. (Här hamnade fokus fel, säger matten, ja, vad vet jag).

Som ett tänt ljus satt jag ganska tålmodigt och väntade när matten kutade runt och testade zoomen från längst bort i hallen och så.

Så klart tränade jag rally också! Så här gick det till. Matten hade knåpat ihop ett kort rallykoppel så benen inte skulle trassla in sig. Så då skuttade jag och det blev trassel ändå. Matten får huvudbry över det.

I morse glittrade solen och vi gick på fotosafari med Pomperipossa. Här har jag isflak i käften.

Här tennisboll.

Det fiffiga med zoomen är att matten har tagit alla foton från superlångt bort....

...så idag ville hon inte ha mig nära, som hon tjatar om så ini norden annars.

Om ni frågar mig så var det ganska skönt att hon inte kröp inpå en och störde titt som tätt.

Mattens favvobild från idag. Inte vet jag varför.

Kolla noga så ser ni att det blir liksom sudd bakom mig...

...och fokus på mig. Så ska det vara!

Fråga inte...!

Inte här heller...!

Läppfladder.

Snörbollsvila.

Så gick det till när vi var lång ifrån varandra idag, matten och jag.