Uppdaterat, så ni har koll.

Så där blev det en dag när jag knatat långt över en mil och kom hem och hittade var dom hade gömt pulkan efter snön.
Ini norden upprörd blev jag och lite sjövild.

Häng med på en annan rundtur. En annan dag.
Då hittade jag en märklig hydda.
Ful var den.

Men skogen bredvid var snygg.
Raka stammar på rad.
Ordning och reda.

Huxflux hade matten en dummy som jag skulle trixa med.
Lill-dummyn.

Då fick jag räserlöpa så här flera tusen meter. Många gånger.
Det är värsta bästa grejen att göra.

Strunt i det, säger ni nu ointresserat. Vi vill veta hur det står till med Arlos stubbalansträning.
Okejrå.
Stora utmaningar står jag inför. som här, en hög och ändå smal och smärt.

Som den elitsportare jag är måste jag sköta kroppen superbra. Då kan man stretcha den. Så här.

Efter stretchen går det plättlätt att ta klivet till träningsstubben.
Proffsigt.

Kolla! Min värstingstubbe. Än så länge.
Hög som en halv gran nästan.

Såklart blev ni impade nu.

Förresten fick jag ett norskt spor igen. Mitt tredje. Dom blir bara lättare vareviga gång.
Kolla här när jag går hem med sporsluttet (obs norska, inte felstavad svenska).

Vet ni, att när slörpmaskinen är framme och brummar sitter jag alltid som på nålar och väntar på grand finalen. När brummet stannar är det SLÖRPTAJM!
Det är som att gå på Lustiga Huset tillsammans med Truxa på nåt vis.

Det var redan välstädat där vi hamnade idag.
Så då blev det dansövningar med värsta boom-boxen.

Så här fast snabbare.

Efter en timme hade danslusten mattats av.
Då packade vi oss hem och vilade oss i form.
För sen skulle vi till Bokbussen och bunkra upp.

På vägen hem hittade jag fem lårben och en kota.
Vem har offrats här?
Ja....om ni vet vad som hade fem lår så har ni svaret.

Sen tänkte jag att jag hittat årets snyggaste julgran.

Tills jag kollade runt och såg att hundra till var lika tjusiga.
Så då fick alla stå kvar. Och mogna till balansstubbar om några år.
Tusan så smart jag är.