Jag en lyckost.

Posttanten la sig på tutan och tjoade: Post till Arlo!
Äntligen...hela veckan har jag väntat på det här paketet...

..för att det var på väg, visste jag, men innehållet...innehållet....vaädevaäde...gnydde jag förväntansfull och kastade mig över försändelsen.

Ett brev. Läsläsläsläsförmig, tjatade jag ivrigt. Så då gjorde matten det.
Ja, ni ser själva...bara för att jag dansade så ini baljan bra i Kalsta så skickar
mina fejjanpolare Gusti och Jussi presenter till mig!

Kolla! Kolla! Bästa tuggisarna. Precis såna som jag brukar snaska på framför TV:n när det är Skavlan och sånt.
Tack, perfekt!
Nästan bättre än wienerkorven som inte räckt längre än vinjetten.

Inte nog med det....TVÅ till grejer fanns också i paketet minsann.

Ett färglatt flygande tefat....

...och en superduper pipboll.

Så då kastade jag mig på dörren och krävde att få springa ut och testa mina nya grejer i snön.
Men då sa matten att pipbollen stannar inomhus, så det så.
 

Men tefatet fick jag ta med ut.
Så då kastade matten och jag hämtade det....många gånger.

Hoppsan....mitt i fartigaste leken...

...sprack det lite.

Kan jag inte flyga mer med tefatet nu då det gick lite sönder, undrade jag deppig...

Johorå, svarade matten då, kolla, en kastring förvandlades tefatet till.

Kastring, bitring, snöring ...spelar roll...skojring är det.

Tack allra bussigaste brorsorna Jussi och Gusti som skickade presenter till mig bara för att jag är så ini norden bra!

Förresten, igår var Loke hemma hos mig och busade järnet, så jag tänkte kolla om han skulle kunna tänkas dyka upp idag igen. Nu när jag ända hade en lyckodag med presenter och sånt.

Då sa matten att vi kan gå hem till honom i stället. Så blir det variation.
Så då gjorde vi det.
Men först gick vi förbi vi en hjort.

Loke blev alldeles som förstenad av lycka när jag dök upp huxflux. Men sen fortsatte vi där vi slutade igår....

Hur kan en grabb ha en sån turdag? Presenter och Lokebus.
Det blir inte bättre.