Jobbat och jonglerat.

Så här var det. Först gick vi en vanlig skogstur där det inte hände så mycket mer än att jag gjorde det jag skulle lite här och där.

För klockan tolv skulle vi mata Tindur och Teitur. Tur att vi kom dit för dom stod vid grinden och svalt.
Så då fick dom en påse mat var.

Så här.

Vi bjöd på dricka också. Ljummet jättegott stallvatten.

När vi var klara med servitörjobbet ville vi alls inte gå hem än.
Så då kollade jag om Loke var hemma.
Han var på jobbet.
Trist.

I stället drog vi tillbaks till skogen. Testade nån stubbe här och nån stubbe där i förbifarten.

Ini baljan snyggt fotarbete alltså. Jag är som ett fjäderfä som håller fast sig i en telefontråd . Nästan.

Sen kom vi till en stock som nån varit gräsligt arg på.

Chop chop chop ba!
Kanske han från igår med fem lår.
Innan han offrades.
Eller samtidigt.

Målbilder är modernt. Här är min målbild nuförtiden.
Dit upp ska jag.
Vänta bara.

Annars höll jag mig på marken ibland.

När vi hade gått i tre timmar pausade vi...

...för att kolla in läget.

Det var kav lugnt.

Så då kom jag på att det var länge sen jag hade en pinne.

En rejäl en.

Om ni undrar, så rakade jag mig i lördags.

Efter pinnjongleringen kollade vi om hästarna käkat klart......

Några strån här och där hade dom ratat.

När dom såg mig kom dom rusandes och ville ha påfyllning.
Näni grabbar, sa jag då med bestämd stämma.
I kväll är nästa mattid. Till dess får ni svälta igen.

Ja, sen degade vi omkring lite i granskogen. Så här såg det ut då. Inga vargar eller grisar bland stammarna fanns det. Så det var lugnt.

Efter det gick vi hemåt. Då hade vi knatat omkring i nästan fyra timmar. Sånt gör mattar och hundar gott i kroppen och i själen.

Efter jag sovit och mumsat middag var jag pigg som en sill igen.
Då sorterade jag burkar och fick minsta kattmatsströsslet i lön.