Sen sist.

Nu ska jag berätta vad jag gjort senaste veckan....på ett ungefär. Jo, en dag var jag så lurvig så....

...jag hamnade här, huxflux. I evigheters evighet satt och stod jag på bordet och matades med leverkola för att matten ville leka frisörska på mig.

Då blev jag sån här.

Vi fyllde en kasse med päls, så nåt rätt gjorde hon väl kan jag tro, amatörskan.

Igår och idag har jag haft värsta lajbans i många timmar. Superlånga motionspass har vi gått.

Läskigast var när jag hittade jordens monster-bajshög. Jag snaskar gärna på frysta rådjurslortar, men dom här...nänä...jag vill inte ens veta hur DET rådjuret ser ut.

Igår var lilla Nallan med. Hon jobbade som apportbock och som dummy mest hela tiden, och vet ni... aldrig en sekund släppte hon taget om sin gröna handväska. Värsta tanten.

Så då låssades jag att det kom en lavin över henne, bara för att testa...men hon höll krampaktigt tag i sin accessoar medan hon kämpade för livet. Knäpptant.

Så då lekte jag sanktberhard och grävde upp henne.

Jag är ingen typisk springer för jag brukar inte vara hungrig, men igår när jag kom hem efter att ha räddat Nallan och hennes väska rev det och slet i tarmarna så jag höll på att förgås. Så då fick jag mat.

Nu ska ni får se film. Så ni vet hur jag håller på. På promenaderna alltså. 

Om ni undrar varför jag studerar första tuvan så noga så är det för att matten lurats och klappat om den när hon gick förbi.

Mycket spring blir det. Så det är ju bra. Om man ska käka sen alltså.