Livet som det kan va´.

Men...vad glor Arlo på så intensivt i skogsbrynet? Det syns ju inget, utbrister ni nu förundrade.

Men...är det jultomten månntro? föreslår ni nu förväntansfulla. Närå, lugnar jag er....

...för det var Loke och Lizzie ju! Snacka om överraskningstivoli. Sånt som händer i Julita ibland.

En annan kväll var jag huxfluxi hallen i Kungsör och körde rally och dansade lite. Det var hundra år sen sist, så det var ju kul. Alla var där och alla var glada att ses som man ska va.

Fast allra allra allra gladast blev jag...

...när matten äntligen packade spårsäcken...

...och Cille och jag skjutsades till skogs.

Först åkte vi nån kilometer till storskogen, sen åkte vi nån kilometer på en fjuttig timmerväg, sen skumpade vi fram nån kilometer på värsta nästanstigen. 

DÅ var vi framme när stigen slutade. Så där försvann mattarna in i slyn med sina hula-hulakjolar...

...medan jag och Cille väntade och längtade.

Tjofaderittan...så var det dags för mig att få spåååååra! Och nu ska ni få höra....mitt när jag jobbade som mest kom Sahara rumlandes och tumlandes genom skogen till mig. Hon var lekfull till tusen. Men då sa jag att jag faktiskt var på spåruppdrag och inte hade tid med tjafs, så hejdå Sahara...

...då försvann hon besviken, medan jag tog upp spåret snabbt som ögat för jag ville ju fram till den norska hjortfoten...

...som var dagens mål och mening för en grabb som jag. Jag fick så mycket beröm så jag nästan rodnade. Det var strongt gjort att strunta i Sahara  och välja spåret i stället sa alla. Men vaddå? 

Fast idag blev det inga roliga skogsövningar. För det satt gubbar med gevär i var och varannan buske och dom var inte att leka med.

Så då fick jag leka med Böna i stället. För nåt roligt skulle jag ju ha.

Om skogen är förbjuden och kulorna viner måste man skaffa sig en annan hobby.

Så då kom jag på att jag skulle bli världsbäst i släggkastning.

Det var inte helt lätt att fatta fattningen.

Men plötsligt satt svingen plättlätt.

Kolla så ini norden bra jag blev med bara lite träning.

Så nu kan jag lägga släggkastare till min talanglista.

Hurra, för det påhittet!

Jag är duktig, det säger matten hela dagarna. Så då tänkte jag överraska henne med nåt som hon gett upp om att jag skulle lära mig.

Tadaaaaa! Att plocka upp och lägga prylar rakt i mattens hand...DET var min överraskning och matten jublade och tänkte nästan ställa till kalas för det.  Fast jag fick ostkuber i stället. Och ikväll har jag lärt mig en grej till som matten inte trodde jag skulle klara...hehehe...men det får ni se en annan gång. Ni har fått se och  höra så mycket idag så nu får ni begrunda och smälta innan det blir påfyllning från er allra som bästa Arlo.