Inte domarnas favorit precis.

Dom senaste veckorna har jag ränt runt i linan och letat träpinnar. Jag tycker det är skojigast att leta djurfötter ju. Men nu hade matten bestämt att det var plockepinn som gällde.

Varför dådå? Jo, det fick jag veta tidigt i morse. För då packade vi linan, selen, äggmackor och.....

...torkad hackkorv minsann!

Matten körde mig till klubben och där hade dom satt upp ett schema till oss. 

Så då följde vi det. Först åkte vi i värsta längsta karavanen med fjorton bilar. Jag var nummer sju. Varje hund hade sin egen privatchaufför. Långt åkte vi, länge väntade vi. Sen kom domarna.

Då fick jag äntligen gå spår. Först hittade jag en kortpinne, fast jag gick förbi den och så vände jag om och kollade på den. Då fattade inte matten att jag kollade på en kortpinne, så hon tog inte upp den! Sen visade jag henne den andra kortpinne och långpinnen. Dom stoppade hon på sig.På slutet blev det så pinsamt, för när vi skulle visa pinnarna för domarna hade matten TAPPAT kortpinnen! Så då vände vi om supersnabbt och jag hittade den åt henne IGEN. Suck. Så då fick vi 6åenhalv och 7 poäng av domarna för det.

 Sen pinkade vi i skogen lite och så åkte vi till klubben igen. Och väntade i evighet. Plötsligt var alla där och då ville dom ha action. Det heter budföring för man ska springa som värsta snabbaste budet mellan matten och en spion, eller nåt. VROOOOOOOOOOOM, kutade jag och hann inte stanna hos spionen utan slirade omkull i gräset flera meter bakom. Sen skulle jag sitta still hos spionen, men då galopperade jag VROOOOOOOOM till matten i stället. Det värderade domarna till fem poäng var. Fast jag slog snabbrekord.

Då fick domarna mat så dom skulle bli på gott humör och dela ut en massa poäng. Men det funkade inte. För sen skulle jag gå i koppel hit och dit, helt planlöst, bland en massa kul folk jag inte fick hälsa på alls. Det tyckte domarna var värt noll. Jag håller med. Skruttmoment.

Men sen...då glänste jag när jag skulle spatsera framför matten fram och tillbaka jättelångt. Matten blev nästan tårögd av stolthet för jag marscherade så rakt och målmedvetet. Men domarna som inte var skumögda tyckte det var en femma och en sexånhalva.

Men jag är superbra på att plaska ner med hakan i marken medan vi går omkring, det är jag. Men just idag tog jag lite tid på mig. Inte bra, sa domarna och gav mig en sexa och en sexånhalva. Det var lite straffpoäng för att matten checkade mig i ögonvrån också.

Sen fick jag VROOOOOOOMA igen! Jag älskar att göra det. Då skulle jag sitta kvar på en fläck medan matten gick sin väg och sen rusa till henne. Då gjorde jag det så ini baljan bra så en domare sa att det var värt NIO poäng. Den andra var svårflörtad och stannade på sjuåenhalv.

Nästa grej blev lite tivoli. För någon tant smusslade en apportbock till matten när jag inte såg. Då slängde matten iväg den och det såg så kul ut så jag rusade efter förstås. Men det var inte bra, jag skulle visst ha väntat lite innan jag sprang. Och inte burit tillbaka bocken i rundänden heller, och inte släppt den halvvägs heller. Petiga domarna nollade hela tivolit.

Sen blev det supersvårt att förflytta sig  fram till hopplankorna. För där stod alla domare och sekreterare och tävlingstanten i en klump. Och ingen ville leka med mig. Så då skötte jag mig och hoppade över hindret i stället och fortsatte lite mot domarna efteråt, om dom skulle ha ändrat sig. Men det hade dom inte. Så då satte jag mig ner för det skulle jag. Problemet var att brädorna var jättelångt borta och inte alls framför mig när jag skulle hoppa till matten igen. Så det blev inte så bra. Typiska nollor i protokollet.

Nu är det bara en enda grej kvar, berättade matten för mig. Du och dom andra hundarna ska lägga er ner och ligga kvar och stilla på era fläckar i tre fjuttiga minuter medan mattarna och hussarna går hundra mil bort och står och glor på er, förklarade hon. Så då gjorde vi det. Men när det gått nästan tre långa minuter voffade jag lite åt matten att komma till mig. Då gjorde hon inte det. Så då reste jag mig upp för att kolla var hon var. Men jag var kvar på fläcken, så det var ju bra. Men, men, men domarna var bestämda i att man inte fick voffa eller resa sig så tror ni inte dom sprätte nollor på mig igen!

Nu räcker det, sa jag ifrån bestämt. Och det gjorde det. Så då fick alla ett papper, och vi fick vårt först, så det var väl bra? Och jag fick en bukett tuggisar i pris.

Nästa höst ska vi göra om´et, sa matten. Fast då är jag inte femton månader längre och klassens clown. Då kanske domarna kan variera sig lite mer i sina siffror, resonerar jag. Sen åkte vi hem och föll i  koma för vi var helt utmattade och det var kväll redan. Visst var den en knepig söndag? Och så tänker jag på att jag fick pris som domarens favorit när jag tävlade rally första gången. Jag är mer lämpad för rally, tror jag.