Tro inte på allt ni läser i tidningen.

Värsta bästa tipset i tidningen. Nu när man inte får gå i älgskog, kan singlar som jag söka efter älskog i busskurer i stället.

Så där satte jag mig och kurade. Och väntade och väntade. Funkade inte. Inte en tillstymmelse till älskog blev det.

Då tänkte jag att jag kunde lika gärna vara en skjuten älg som hänger på en bodvägg.

Men så gaskade jag upp mig och samlade på mig lite bläck till bloggskrivandet i kväll. Bläcksvampar poppade upp var jag satte fötterna huxflux.

När jag knatade på hemåt...

...funderade jag en del på det där förljugna fotot i morgonblaskan...

...kanske var det arrangerat eller så.

Så då slutade jag deppa över min singeldom.

Då kollade jag om dom fjortontusen hönorna var ute och motionerade. 

Men dom var inne och käkade frukost.

Det skojigaste med annorlunda promenader är annorlunda dofter. 

Och så att det ibland inte finns den allra minsta skog runt omkring mig.

Kul är också nya hästar att kolla på. Dom här galopperade i tusen kilometer till mig, men det syns inte.

Tadaaaa...så var vi på gamla vanliga vägar igen.

Där smög jägargubbar omkring med bössorna i högsta hugg.

Då genade vi genom skogen och matten sjöng om daggstänkta berg så vi inte skulle bli beskjutna.

Efter en stund blev det väldigt spännande. I hela mitt liv har jag gått den här vägen nästan varje dag. Och aldrig i livet har det stått en skylt och larvat sig där förr.

När vi gått förbi larvskylten trodde vi att det var tipspromenad. Men det var en arg lapp att man ska ta med sig skräpet från skogen efter man plockat svamp. Och det ska man ju.

Då begrundade jag det ett tag.

Det är jobbigt att begrunda.

Kolla! Där är bommen som larvskylten varnade för. Bara sådär, tvärs över vägen. Aldrig i mitt liv....

Strax efter blev jag än en gång förbryllad. En husvagn. Aldrig i livet har det stått en sån där och skräpat förr. Kanske svampplockarna glömde den också.

Skyltar och vagnar huller om buller. Mycket att smälta för en sån som jag. Men värre skulle det bli...

BLOD! Blodbad mitt på vägen. Och drivor av älgragg. Och oroande dofter och lockande lukter överallt. Här hade jag allt just missat en riktig thriller. Men det var spännande nog ändå att komma i efterhand.

Sen hade det gått nio kilometer och ett par timmar och hemma väntade hussen med lunchen. Då sammanfattade jag promenaden som fylld av överraskningar och dramatik och helt renons på romantik.