ARLOS BLOGG
tisdag 12 augusti 2014
Två långfilmer.
Det var hundra år sen jag var deckare med uppdrag att nosa upp gömda bevis i grönskan. Så då sa jag att det var hög tid nu. Först blir jag inlåst i huset medan matten irrar omkring hit och dit och till slut bestämmer sig för var hon ska gömma den tedoftande tussen på nåt klurigt knepigt ställe.
Så släpps jag fri och så letar jag tills jag hittar den. Det är hur skoj som helst och jag misslyckas aldrig i livet. Det finns inget Arlo-säkert gömställe i Julita för jag är superbra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ojoj! Att du bara orkar! Jag hade gett upp för länge sedan! Tur att hussen bara gömmer mina fikaletisar runt fikabordet för om jag inte hittar dom meddetsamma så kommer han inte ihåg var han gömt dom annars... Kramis!
SvaraRaderaSå dyktig du er!
SvaraRaderaDuktig vovve! Man får inte ge sig.
SvaraRaderaDu är ju för superduktig - jag skulle aldrig ha tålamod. Skulle överhuvudtaget inte fatta ens varför jag skulle leta - tror jag. :) Det enda jag kan leta efter en stund (om de inte är alltför väl gömda) är godisar...
SvaraRaderaFast om jag hade haft din duktiga matte, så kanske...?? Men näej, du är absolut outstanding!!!
Kasper
Imponerande!!!!!
SvaraRaderaDu är en riktig super-letare. Jag och Hilda blir helt begeistrade.
SvaraRaderaSuperduperbra! Men de visste vi ju redan
SvaraRadera