Kommer ni ihåg Valle då?

Vilken rackarns turkille jag är. Jo, för ikväll messade Valle att han längtade efter mig. Vi har inte setts sen före tropikvädret, så vi räknade ut att det var nog tre månader sen sist. Så kan vi ju inte ha det.

Det är så ini baljan praktiskt att ta sig från mitt hus till Valles hus....

...häng med så ska jag visa, vetja.

Så här går man.

Sen så här.

Efter kanske sju minuter går man här.

När stigen smalnar massor...

...är man nästan i mål.

Tadaaaaa! Valles hus huxflux i skogen.

Long time no see, polarn.

Och vad har du pysslat med i sommar då?

Så då berättade vi det för varann.

Ibland var det hemlisar som vi viskade om.

Valle har nyss kommit hem efter tio dagar hos tio andra som han. 

Så han var ganska van vid bus och så.

Grabbig kärlek.

Du och jag Valle...du och jag...

Han är inte så tjock, Valle, men lång som en stång.

Kram...

...kramelikram.

Så där höll vi på i kanske en timme. Tills det var uppbrottsdags.

Så då vandrade jag hemåt samma väg fast baklänges liksom...

En gång la jag mig och pausade lite på en sten. Då hörde jag ett knak, men jag såg inte vad det var som knakade. Hemma åt jag middag och gnagde lite på mitt märgben. Nästa gång jag och Valle träffas ska vi fortsätta med det vi höll på med.

Tjejer, grabbar och jubileum.

Kolla  in Aya!

Aya, Shanti och jag som det såg ut när vi stötte ihop i Kungsör. Aya brukade leka med min änglabrorsa, men jag hade inte träffat henne nånsin.

Visst är dom fina, tjejerna, som ibland bor i Julita. Kanske vi kan busa där nån gång snörlösa. Då ska jag jaga dom.

Mina allra bästa tjejkompisar och jag var i tidningen häromdan. För vi var oemotståndliga. Cille, Grace och jag.

Fast Loke, min bäste Loke...

...han är coolaste grabben jag vet.

Loke är så kittlig på magen så han kiknar om man kilekillekillar honom där.

Killkramar och brottning sysslar vi också med.

Vet ni...nu har jag bott här i Julita ett helt år kom jag på. Så då blev jag nostalgisk och tänkte visa er hur det såg ut när jag och kalkonen träffades första gången. Kalkonen ärvde jag och den är fortfarande värsta bästa piggaste. Precis som jag.

För ett år sen...hmmm... inte ett smack har jag förändrats, eller hur?
Förresten har ni kollat på min blogg 54.000 gånger mitt första år. Det är bra. Jag gillar besök.

Allt om min danskarriär .... so far.

Nu kommer det att gå undan...så håll i svans och öron för nu bär det iväg i min berättelse om dans och sånt kul.

När jag tränade lite i sommarhettan såg det ut så här. Memorera det nu, för det är ganska nära hur det ska se ut på dansgolvet.

Nästa gång jag tänkte öva några steg kom tv och ville spela in och snacka lite med mig.

Då måste alla vi hundar dansa två gånger var för kameran, och så hade jag redan dansat två gånger innan dom kom till hallen.

Så då blev jag lite trött på det. Sen kunde man se oss svänga våra lurviga på tv. Här. Fast man vet inte exakt när det är vi hundar, ibland är det sport och så.

Då blev vi poppis och skulle vara med i tidningen också. Så då var vi det.

Sen var det huxflux söndag och Kungsör invaderades av dansanta och såna som ville heja på oss hundar. 

Palmer och annat exotiskt dök också upp.

Några som dök upp, bara så där plopp, var Zelda och Nemi och deras matte för dom är riktiga dansöser.

Värsta bästa dansfröken var som en spindel i nätet hela dan och så hann hon dansa med både Eddie och Allvin också. Hon är överjordiskt bra på sånt.

Jaha, så skulle jag äntra tiljorna då. Så då var jag ganska bra först men sen blev jag tankspridd när jag vände mig om och fick se domarna. Jag kom på att man ska väl hälsa på dom. Så då gjorde jag det i stället för att gå slalom med matten. Och så skärpte jag mig lite på sluttampen.

Två domare kollar på en när man struttar omkring. Så här skrev den ena....

h

...och så här tyckte den andra. Och hade jag bara inte varit så artig och morsat på dom  så hade domarna flyttat upp mig. För då ska man få minst 7.5 p i snitt i alla tre kategorierna. Så det var ju nära. På min fjortonmånadersdag.

Huvudsaken är att matten blev så ini baljan glad och nöjd och förtjust och sprudlande när hon fick se protokollpappren så hon hjular runt än.
Själv var jag ganska så mör efter 10 timmar i suset och duset i Kungsör, så jag åkte hem och sov hela natten.