Jamen, hur knasigt kan det bli? Datorn har fått nätvärk, eller om det var att den inte har nätvärk. Jaja hursomhaver, det blir svårbloggat ett tag. Som om datorvärken inte räckte, så är det så dunkelt och plaskigt så långnästa kameran får inte gå ut. Den trubbnosiga hängde med till skogs för att visa hur jag och gröna snörbollen roar oss i rishögarna. Det är vrålkul när den fastnar.
Sen kan ni få se hur vi roade oss hemma innan mörkret föll snabbt och skoningslöst. Sån här skojträning får oss på ett sprudlande humör. När jag sen på slutet ryggade som värsta dressyrhästen tappade matten nästan andan av upphetsning och stolthet. Så det var ju bra.
I glädjeyran började vi cirkla runt tills vi betedde oss som ett par berusade vingligpettrar.
Mitt liv är lite som ett tivoli. Man kan knappt föreställa sig vad för kul som ska hända härnäst!
P.S. Vårtan ramlade av idag i skogen.
Matte blev nästan yr i huvudet bara av att titta på dig! Och backar gör du ju som om du aldrig gjort annat!
SvaraRaderaOm matte blir yr så blir jag stum -- av beundran, alltså. :)
Och ditt sätt att tackla snörbollen -- wow!!!
Kasper
PS. Hoppas den där värken ger med sig.
Och bra att vårtan hamnat där den hör hemma. :)
Du är ju helt knäpp, ju!! Snörboll-rishögssporten verkar ganska kul, dock. Så vi har överseende. :)
SvaraRaderaKul (och väldigt bra) att vårtan har övergivit dig. Men undrar vad den ville göra uti i skogen? Hoppa på ett vårtsvin, kanske?
Din dressyrhästryggning är helt underbar!
Ohoj, vi blir oxå alldeles vingliga i huvudet! Så duktiga ni är både matten och du.
SvaraRaderaImponerade hälsningar från
BELLA