Senaste nytt.

Nu är det bloggdags! Häng med och kolla vad jag pysslat med sen sist!

Igår var det äntligen dags för bästa värsta valpgruppen att umgås i Kungsör igen. Den här gången var vi lite olika valpar, och alla var ganska gamla utom jag.

Efter att jag visat matten att åtminstone ibland kan jag lyssna på vad hon vill fast hallen är full av glada, lekfulla valpkompisar. fick jag springa runt med bjällerklangsbollen och härja en stund.

När alla valpar var trötta skulle vi ligga plats alldeles stilla i hundra år. Och vet ni, vi var superproffsiga på det allihop.

Idag när matten var ledig och solen sken drog vi på långtur dit jag aldrig gått förr. Först kom tre älgar älgandes. Typ tripp, trapp, trull på rad. Men det finns inte foto för matten kopplade mig i stället för att ta fram kameran då.

All fluffsnö är putz weg, utom den här pyttedrivan. Sorgligt.

Snacka om bevis. På nya vägen låg avknipsade julgranstoppar huller om buller. Tjuvar och banditer som lastat bilen full med lagom höga granar föreslog jag listigt.

Längs med nya vägen fanns en ravin med en fjord längst ner. En spännande och passande rastplats, tyckte jag.

Sen, må ni tro...hittade jag en kalv eller nåt.

Jag kunde inte tro mina ögon, när Lessie huxflux kom strosandes.

Vi kände inte varandra. Men nu gör vi det.

Lessie har fladdrigare kinder än jag har. Och dom är fulla med löddrigt spott som yr kilometervis när hon frustar.

Kan hon vara släkt med älgfamiljen?

Lessie och jag gjorde sällskap en bra bit över ängarna. Men efter ett tag fick vi gå som bandhundar för Lessie gillade att busa livat, och mattarna blev rädda att hon skulle ha sönder mig. Fast jag tyckte det var bara roligt.

När vi gått skilda vägar, passade det perfekt med platsliggningsträning och andhämtning.

Snörboll! krävde jag när energin kickade in igen. Så då kom en sån fram ur gömmorna.

Efter snörbollsfnattet tänkte jag på lunchen, så då blev det ordning på mig igen.