ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

fredag 11 november 2016

Jag en lyckost.

Posttanten la sig på tutan och tjoade: Post till Arlo!
Äntligen...hela veckan har jag väntat på det här paketet...

..för att det var på väg, visste jag, men innehållet...innehållet....vaädevaäde...gnydde jag förväntansfull och kastade mig över försändelsen.

Ett brev. Läsläsläsläsförmig, tjatade jag ivrigt. Så då gjorde matten det.
Ja, ni ser själva...bara för att jag dansade så ini baljan bra i Kalsta så skickar
mina fejjanpolare Gusti och Jussi presenter till mig!

Kolla! Kolla! Bästa tuggisarna. Precis såna som jag brukar snaska på framför TV:n när det är Skavlan och sånt.
Tack, perfekt!
Nästan bättre än wienerkorven som inte räckt längre än vinjetten.

Inte nog med det....TVÅ till grejer fanns också i paketet minsann.

Ett färglatt flygande tefat....

...och en superduper pipboll.

Så då kastade jag mig på dörren och krävde att få springa ut och testa mina nya grejer i snön.
Men då sa matten att pipbollen stannar inomhus, så det så.
 

Men tefatet fick jag ta med ut.
Så då kastade matten och jag hämtade det....många gånger.



Hoppsan....mitt i fartigaste leken...

...sprack det lite.

Kan jag inte flyga mer med tefatet nu då det gick lite sönder, undrade jag deppig...

Johorå, svarade matten då, kolla, en kastring förvandlades tefatet till.

Kastring, bitring, snöring ...spelar roll...skojring är det.

Tack allra bussigaste brorsorna Jussi och Gusti som skickade presenter till mig bara för att jag är så ini norden bra!

Förresten, igår var Loke hemma hos mig och busade järnet, så jag tänkte kolla om han skulle kunna tänkas dyka upp idag igen. Nu när jag ända hade en lyckodag med presenter och sånt.

Då sa matten att vi kan gå hem till honom i stället. Så blir det variation.
Så då gjorde vi det.
Men först gick vi förbi vi en hjort.

Loke blev alldeles som förstenad av lycka när jag dök upp huxflux. Men sen fortsatte vi där vi slutade igår....

Hur kan en grabb ha en sån turdag? Presenter och Lokebus.
Det blir inte bättre.

onsdag 9 november 2016

Snöbestyr.

Tjena!

Huxflux föll snö över Julita.

Värsta största lyckan.

Lycka firas med cigarr.

Fast det var inte riktig tobak, utan en snuttekotte.

Förvandlades till en begravningskotte...

...rullkotte...

...snurrkotte...





...buskotte.

Då kom jag på att det kanske var löjligt att vara så in baljan glad i en grankotte.
Skämskotte.

Nästa dag föll mer snö...

...DÅ! Snilleblixt! Var tusan har mitt fartvidunder översomrat, ropade ivrigt till hussen?
Här, sa han, och klättrade upp på stegen efter roligaste dollargrinet åt mig.

Japp, mitt gamla vrålåk...

...nu ska här bli åka av...

...om åbäket bara slutar trilskas nån gång...

...och lägger sig på rätt köl och så.

Värsta bästa bärgningsgrabben är jag.

Äntligen. Under kontroll.

Se upp i backen, tusen hål i nacken!!!
Vrooom vrooom......nähä....inte det.

Typiskt när man är åksugen så är karetan inte servad efter sommaren.
Mockafjängen här verkar lite glapp...

...och kolla...kolla! Filifjongen satt ju lös!
Inte undra på.

Håll alla tummar ni har nu. För nu drar jag igång kärran.

Tjohooooo! Den tände till! Värsta bästa meckaren är jag.

Då tjatade skon att den ville susa med mig på premiären....

...så då fick den det.

Huj vad det gick undan. Både öron och skosnören fladdrade hej vilt.

Tills backen tog snöpligt slut.

Då röjde jag snön som sprutat in av farten.

Nyservad, nystädad kärra.
Nån som vill ta sig en tur?
Kön börjar här.