Snösportat ensam och i trio.

Nu kan man ju undra vad jag står och kollar på. Jo, hussen rände omkring med värsta snöskoveln i morse och förde oväsen. Då ville jag förstås hjälpa till.

Men när jag kom ut och såg all den tjusiga snön, så kutade jag iväg och hämtade pulkan i stället. Skotta fick han göra själv, hussen.

Har man en pulka så ska man väl använda den....

...på alla upptänkliga sätt och vis.

Oppånerpulka.

Alltså, pulkaåkning är så ini baljan kul. Man kan åka på alla ledder och överallt. Men sen blev det faktiskt ännu häftigare i mitt liv.

Men.....en extrasvans växer ut på bröstet?

Nu blev det allt bra mystiskt och oförklarligt. En svart klump...

....hahaha, för det var ju bästa Loke!

Jordens tur för jag kom förbi hos honom exakt precis när han skulle ut och motionera. Så då slog vi följe. ....Men kolla, ett extrahuvud på Arlos rygg....nu blir ni väldigt konfunderade.

Hahahaha knäppskallar...för det är ju Lizzie som så klart också skulle motionera.

Extra underhållande att vara tre.

Hehehe...nacksving på Loke. Värsta judon höll vi på med.

Pyttekorta stunder gick vi sansat på rad, men det är påfrestande att behärska sig när bästisarna är med.

Efter hundra år gick Lizzie och Loke hem till sig och jag hem till mig. Då var jag ganska mör och snöig och hungrig och...

...faktiskt ganska trött. Sen sov jag hela dan. För om man åker pulka först och sen kör brottningsjudo i snön så kan vem som helst krokna av glädje.

Kola.

Men chokladkola, utbrister ni nu samstämmigt och dreglande! Varför chokladkola i Arlos blogg? 

Mmmmmmm.....smackar ni nu och kollar tidtabellen till Julita. Men FÅR verkligen Arlo käka chokladkola, muttrar ni som tror er veta bättre.

Nu ska ni få veta sanningen. Det där läckra framför mina fötter är ju inte alls chokladkola. Utan värsta godaste hemgräddade leverkolan ju!

Kolla alla kolor!

Så kan det gå när det är extrapris på kycklinglever och matten pysslar till det. 

Funderingar och sånt.

Tjugihundrafemton. 

Fast det struntar jag i.

Jag leker hellre med min triangel i badrockssnöret.

Det har varit dagar hitådit hullerombuller.

Ibland åker matten till jobbet i ottan och ibland sover vi till lunch...nästan.

Jag fattar faktiskt ingenting.

Men så länge jag får käk och bus och långpromenader och kompisar och godis och träna kul saker varje dag så är jag nöjd.

Som en dag när vi var i Kungsör och gick värsta SM-banan. Då fick jag guldstjärna. Mest för att jag var stenstod i honnören. 

Men vad är det för fluglortar på fotot, utropar ni nu förargat.

Hehehehe...det är jag och bästa Loke ju.

I morse hade mattarna stämt träff  mitt i skogen, utan att berätta för oss grabbar. Ini norden glatt överraskade blev vi när vi sprang på varann. 

Då busade vi iväg på en tretimmars bland träden, över stock och sten och fält. Loke och jag...värsta bästa kompisarna.

Men...alldeles ensam?

Närå, plötsligt halkade Lokematten efter och när hon dök upp efter två minuter låssades jag att hon var värsta skummisen och skällde ut henne efter noter. Det var superkul.

Nu säger mattarna att Loke och jag är stora nog att härja runt med dom i timmar i skogen precis som våra änglabrorsor gjorde i alla år. Så det verkar ju lovande tjugihundrafemton.

Skoj.

Den här affischen såg jag....och nä...det tänkte jag inte göra......missa det alltså. Jag kan förstås inget om lydnad, men det stod ju skojtävling, och vi kunde ju inte komma mer jumbo än vi gjorde på skojtunnelrejset nyss, so what the heck...tänkte jag på engelska och anmälde mig fast det är SM-vinnare och såna på bilderna.

Läktarhäng blev det i vanlig ordning. Vet ni hur svårt det är att hålla tassarna borta från flat-tjejer? För att inte tala om nosen.

Huxflux blev vi indelade i lag. Och så började tävlingen. Fem grenar skulle vi avverka. Rena arboristen kände jag mig som. Hehehehe. (skämt)

Värsta bästa laget, lag två. Fast vi ville heta grupp åtta. För vi var fyra retrievers och en spaniel (jag).  Fast då missförstod matten och sa att man kan inte heta grupp åtta om man har en kille (jag) med. Då blev dom förvirrade och så fortsatte vi heta lag två.

Första grenen var apportering. Alla fick välja en pryl som man trodde hunden skulle apportera och  man fick högsta poäng om man lämnade grejen i handen. Så då valde matten en PET-flaska till mig. Det var bra, för jag flög som en pil och hämtade den och smackade dit den i mattens handflata. Toppbetyg till mig.

Andra grenen blev svårare men kul. Så här stökigt såg det ut. Då skulle man springa ut från matten och hämta en mockafjäng, vilken som helst och lubba tillbaka med den. Låter ju plättlätt, tycker ni nu. Men...snacka om beslutsångest....vareviga hund, tror jag, nosade i lugn och ro minst ett varv på varje pryl innan dom bestämde sig för en, och ofta så ångrade dom sig och vände och började om igen. Och tävlingen gick ju på tid ju!

Man fick mest poäng om man valde nåt som inte var hundigt. Jag vet inte om någon gjorde det. Glimma här valde grisen, det tror jag många gjorde. Vet ni vad jag tog med tillbaka av alla grejen då? Jo, kolla under den blå ormen....där ligger ett pyttigt djurhuvud. Det valde jag. Så då blev det bra poäng igen.

Gren tre blev en riktig rysare. För mattarna stoppade huvet i mössor och såg ingenting. Då skulle man gå en bana mellan koner med dom, hit och dit. snabbt skulle det gå också. Matten ville tjuvträna medan vi väntade och klagade över att hon ingen mössa hade. Duh! Men blunda då, föreslog laget och tog sig för pannan och himlade med ögonen. Ibland är min matte inte så smart som andra mattar.

Alla fick ha en ledsagare med som hjälpte till, men man fick inte säga lydnadsord till varann. Här är Agnes och Glimma som får vägvisning av Riamatten. Vad dom sa, hörde jag inte. Men när jag och matten fumlade omkring skulle vi gå åt Stockholm och Göteborg och så. Det gick smidigt faktiskt. Jag blev inte trampad alls.

När det var dags för gren fyra glömde matten fota. Men då hade dom lurigt strösslat hela hallen med stora gosedjur och kul saker högt och lågt och så skulle man sprinta det snabbaste och rakaste man kunde till matten förbi dom när hon ropade på en. Så då gjorde jag det. För sån är jag.

Allra sista grenen, fem, den var stillsam den. Då skulle alla lag vara samtidigt i en ini baljan stor ring. Och på ett, tu, tre skulle alla hundar ställa sig upp. Och den som stod kvar superstill längst vann. Många tröttnade omedelbums, men jag var supertålmodig och stod länge länge. Men sen rörde jag en fena och blev diskad. Fast Nässla och Lova i mitt lag och en som heter Elda höll på att aldrig ge sig, fast en tant rusade omkring och störde dom.  Till slut vann Elda och så var tävlingen slut.

Vårt lag varken vann eller kom sist, så det var ju bra. Och alla fick vi pris.

Kolla, kolla mina priser!

Sen var det fika och mat och pinkpaus och så fick man prova på lydnad på riktigt. Så då testade jag inkallning, läggande under gång, hopp över hinder och apportera apportbock. Det var skoj det med. Sen körde matten hem mig och så här har jag legat i tre timmar nu. Det är påfrestande för en grabb som jag att ha så ini norden roligt titt som tätt.

Gräsligt synd att inte lill-matten var där och filmade, och ett par foton har vi fått låna från Glimma-matten.