Tittat till sommarstugan.

Nä ni, nu tror ni fel. Det där är inte ett ordinärt Julitafält som jag spanar ut mot. För jag var vid en kust och det ni ser är vattnet som fått fnatt och blivit hårt, vitt och utan vågor.
Märkligt.

Jag passade på att kolla om det var livat i holken. Det var ödsligt och ekade tomt när jag stack in näbben. Vi funderade på vem som kunde tänkas bo där. En trodde ugglor, en annan tänkte sig pelikaner men jag vet att den är byggd för norska fjäderfän som flugit bort sig.

Det var svårt att se sig mätt på havet, det var det.

Då bröt hussen av en ispinne till mig. Den var ini norden rolig, och lite farlig. Vass och så.

När jag hittade en brygga ville jag gå längst ut på den, fast det knakade, knirrade och smällde när man tassade fram. Sånt är spännande för en grabb som jag.

Bortanför bryggan var det nån som hade GÅTT på havet. Jag fick nästan dåndimpen när jag såg spåren. För jag var strängt förbjuden att göra så. Tänk inte ens tanken, fick jag höra titt som tätt.

Men den olydiga som hade gått ändå hade gjort hemliga mönster. Jag knäckte koden och kom fram till att det var måltavlor för fiskar som ville sig upp i världen.
Men ingen dök upp fast jag väntade länge.

Då gav jag upp och gjorde helt om.
Och där...där låg ju anledningen till att vi var där vi var.
Sommarstugan.
Man ska alltid titta till sin sommarstuga nån gång på vintern.
Kolla att mössen har bra med mat och inte fryser där inne och att taket inte läcker.

Så då gjorde vi det. Det var frostigt på fönstren, men annars dög det.
Efteråt drog vi ner i trädgården för rekreation.

Så här.

Sen sprang jag som en tok på gräsmattorna. Fast man såg inte gräset just den dan. Det är superkul att skutta omkring i somarstuguparken när det är sju minus och solen vräker ner.

Innan jag åkte hem testade jag att gångtunneln var öppen för trafik och inte hade drabbats av en lavin eller så.

Ingen fara. Jag kunde passera utan problem.

Nu blir det nåt helt annat. Ni vet i lördags, när jag inte hade sån lust att skutta opp å ner hundra gånger och domarn gav mig noll. Jo, jag har ångrat mig, så nu har jag filmat för att visa hur ini baljan bra jag kan. Jag ska skicka filmen till domarn så kommer hon att skriva en etta framför nollan i protkollet. Bra uttänkt, va?

Förr i tiden brukade jag roa Eskilstunaborna. Huxflux när dom öppnade frukosttidningen fick dom se mig och så blev dom glada och pigga hela dan.
Nuförtiden är det mest foton på skäggdoppingar och bävergnag dom får beskåda.
Men så igår blev det allas lyckodag för då kunde dom muntert hjula till jobbet efter att jag dekorerat blaskan igen.