ARLOS BLOGG

ARLOS BLOGG

tisdag 5 april 2016

Bara roat mig.

Först var jag i stan och pinkade runt i morse, sen blev det värsta vårvädret. Så då låg jag och pysslade lite med mina grejer i lugnan ro....

...tills...som en explosion...Loke kom som bästa överrakningen.

Då hade matten passligt nog lagt fram två leksaker. En åt oss var.

Trodde hon ja...

Vi ville ju ha båda sakerna var.

Då körde vi dragkamp till badrocksskärpet brast.

Genast blev det närkamp i stället....



Vi är rätt lika så där...Loke och  jag...ingen ger sig och envisheten är stor. Men det är bara jag som morrar .....hela tiden.

Till sist blev det mest bara vitt ludd av leksaken. Då städades den bort på nåt vis.

Så då passade det med vätskepaus...

...det var ju luddigt i munnen alltså.

Efter det var vi grabbar redo för äventyrsutflykt. Tre timmar sportade vi omkring tillsammans i skogen...

...så när vi kom hem var jag nästan lite trött. Fast mest hungrig.

Nu ska jag visa er att jag varit på Gökberget och kollat och lyssnat, men inte ett endaste ko-ko hördes där. Så det var ju fusk.
Men vad är det där för skräphög hos Arlo, undrar ni nu på fullaste allvar. Jo, förklarar jag då för er, för jag kanske ska bli lydnadshund och då måste man vara van vid sågspån. Fråga inte mer, för jag fattar inte själv ens.
Men det här fattar jag mycket väl. För häromdan var det äntligen dags för spårträff. Så då åkte vi dit och tråkades ihjäl bak i bilen medans mattarna la spår och sånt.
Tills det efter hundra år var dags att ta fram selen och linan.
Då spårade jag så fenomenalt bra så matten blev alldeles rörd.
Så här.
Men vad trodde hon...att jag skulle slarva när det bjöds på en snusdosa fylld med gotta vid varje pinnleverans? Nänänä...här gällde det att inhösta allt snask man kunde.
Det här är Agnes. Hon och hennes storebrorsa Rocky var dom andra som spårade. Vi är jordens bästa spårgäng tillsammans.
Förresten, så här gjorde jag när matten ville ta målbilden. Då plumsade jag ner på alla pinnar jag hittat i stället. Det tycker jag var påhittigt.
Det blev ju en rejäl läsarstorm för att ni inte fick se när jag glufsade cheeseburgare...så för att lugna er...

...hittade jag en gammal film om det. Det gick till ungefär på samma sätt häromdan när kameran gick i strejk. Så nu kan ni sluta fundera på det.

4 kommentarer:

  1. Otroligt påhittigt att kasta dig ner i spårpinnarna, såna där målgångsbilder behöver lite variation. ;-)Sen är det jättekonstigt med såna där leksaker som plötsligt bara är borta. Min Higgins råkade ut för sånt också ibland, och då oftast efter att det hade varit vitt fluff överallt. Kan vara att det vita fluffet inte tål ljus och förintas av sig självt.

    SvaraRadera
  2. Helt underbart "..båda sakerna var." :-D
    Härliga bilder och text till sköna äventyr, som alltid.
    /g

    SvaraRadera
  3. Nog borde ni grabbar få hållbarare leksaker! Några läderremmar och ett par kängor passar nog bättre. Det där sågspånet är väl inte så konstigt. Du kommer säkert att bli en fin cirkushund - och matten primadonna... Kramis!

    SvaraRadera
  4. Tack för hamburgerfilmsnutten. Nu vet vi.
    Men nu undrar vi istället om sågspånen?
    Sen tycker matte, hundnörden, att det är lite intressant hur vi tittar och håller blicken när vi jyckar har dragkamp. Fattar inte vad hon menar. Man tittar väl åt det håll man vill!!

    SvaraRadera