Bästa påskpresenterna ever.

Åsså blev det påsk. Då kom lill-matten. Fixa ett spännande spår till mig, sa jag. Så då gick hon till skogs med blod och klöv och gjorde det. 

Arton timmar senare hade jag väntat i hundra år....

...så då fick jag äntligen trött-matten med ut i linan.

Nästan en kilometer senare...

...hade lill-matten bundit fast klöven. Plättlätt.

Det var ett par kilometers väg hem från spåret, så då stilade jag med klöven hela långa vägen. Jag ville aldrig i livet släppa den ifrån mig. Min---bara min, typ.

Så här såg det ut på ett ungefär. Oppifrån luften alltså. Om nån suttit där och fotat.

En annan gång skulle jag testa mitt nya säkerhetsbälte. Det ska jag ha om jag åker i lill-mattens bil. Den har ingen bur i bakluckan. För det har jag kollat tusen gånger. Varje gång den öppnas.

I morse fick jag bara en pyttepromenad. Sen hände det roligaste jag vet. Vi åkte hem till Loke och så fick jag leka och busa  där i flera timmar. Medan matten, hussen och lill-matten var i Kungsör utan mig och åt till dom nästan sprack.

När alla vilat sig och dom slutat stöna av mätthet passade jag på att önska mig ett pinnspår av lill-matten.

Så då fick jag det.

Trött-matten hakade på i linan.

Fast ibland blev hon osynlig.

Kycklingfilé varje gång jag gav henne en pinne.

Mera kyckling....nom nom.

Ungefär så där blev det idag. Fast det ser ut som om vi slutade för tidigt, men det gjorde vi inte. För slutpinnen låg i en vansinnigt spännande buske som jag kravlade in i och fastnade i och så blev det lite dramatiskt en stund. Men sen kom jag loss.

Plockepinn är kul.

Nu får ni se film hur jag jobbade på blodoklövspåret dan innan.

Alltså vilken tur jag haft som fått nya roliga spår av lill-matten i påskpresent.

Det blir trist när hon åker härifrån i morrn.