Julita Weekly.

En hel vecka sen Arlo berättade nåt för er...skärpning grabben, förmanar ni nu strängt.

Så då ska jag stilla er nyfikenhet och visa lite här och lite där vad jag gjort. En dag hamnade jag på ett hygge. Det var ödsligt.

Men mitt i låg en sjö.

Det var inte Lake Loke utan mitt alldeles egna vatten..

Där kunde jag ha plaskat i hundra år... 

...men matten sa att vi skulle gå upp på torra land. 

Så då gjorde vi det.

Resten av dan blev det skog att forcera...

...och ett och annat berg att bestiga.

Igår var den bästa dagen. Äntligen var det dags för spår efter vintern.

Så då fick jag gå ett kringelikrokigt yvigt buskigt plaskigt knepigt spår. Och det var förstås alldeles alldeles underbart...

I morse stod huxflux den här krabaten i skogen. Men vad är du för en krumelur, undrade jag storögt.

Jag är ju Oden, svarade han och då blev vi värsta bästa kompisarna.

Oden är mest bara ben och svans och väger mindre än jag. 

Han skulle kunna sprinta i hundra kilometer, men var hygglig nog att hålla min takt så vi kunde härja hur länge som helst tillsammans.

Planen var visst att vi skulle spåra med Oden men det blev bus i stället. En påse med en klöv och en hink med blod fick vi med hem, så en annan gång blir det nog spårövningar.

Lite senare drog vi till skogs igen, fast utan Oden.

Det var tropikvarmt och soligt. Så vi satt och rumpknuffades på en mossig sten en stund.

Kan dan bli bättre, funderade jag där bland tallarna.

Det kunde den, för när vi kom hem hade hussen tvättat bilen så vi kunde åka till Kungsör och lorta ner den. När vi ändå var där passade vi på att träna rally och lite annat skoj.
Så, nu har ni koll igen på Arlos göranden, nu kan ni tänka på nåt annat en stund.

Norberg.

Nu är er Arlo trött. Varfördådå, undrar ni förstås nyfiket. Jo, för vet ni hur långt det är till Norberg? Ungefär som till månen och tillbaka. Det vet jag för i morse susade vi dit, matten och jag. Mer än två timmar tog det för vi stannade och pinkade en gång.

När vi parkerat i Norberg gick vi in i värsta kallaste, mörkaste lokalen med stampat jordgolv. För där skulle vi tävla rally hela dan. Det var så kallt och smutsigt så jag fick ha kavaj på, fast jag aldrig brukar ha det.

I Norberg är det vinter med massa snö och svallis. Matten hade lågskor för i Julita är det ingen snö nästan. Så det blev svårgått för henne. Och då kunde jag ju inte heller dra iväg så långt. 

Efter hundra år skulle jag tävla. Jag var så ini baljan sprallig, så jag var som en guttaperkaboll hela tiden innan och inte blev jag coolare när vi började tävla. Så då skojade jag vid nästan alla skyltar och hittade på egna grejer att göra och så. Publiken trodde att jag var någon slags pausunderhållande clown, hehe.Mitt i kastade jag ett öga mot  honnören och där satt ju Cille och såg uttråkad ut. Så då rusade jag till henne, två gånger, det var inte så poppis, och dessutom var det bara Cilles look-alike, så då blev jag diskad. Snopet. Fast hur galet roligt som helst hade jag.

Sen tog det hundra år igen till nästa tävling. Då tycket matten att jag skulle skärpa mig. Så då gjorde jag det. Lite. Ibland. Vet ni vad matten gjorde då? Jo, hon klampade iväg ett steg när hon skulle stå still, då fick vi tio minus. Och jag trixade till mig 12 minus, så då fick vi 78 poäng och det blev ju hur bra som helst.

Så här blev det andra tävlingen. Och vet ni...att i honnören skulle man sitta mitt framför matten och stirra på hennes lortiga knän i enoenhalv minut....så då gjorde jag det. Boooring.

Så här skrev dom när jag gjorde min clown-runda. Kontakter hit och kontakter dit...jag går på batteri. Behöver inga kontakter, tacksåmycke. 

Det här är banan där jag skötte mig och matten klantade sig. Den andra banan kanske ligger i bilen, eller i Norberg, eller på parkeringen. Inte vet vi.
Det snöade som bara den i Norberg och en hel timme på hemvägen, så då körde matten sakta som en traktor. Sen gasade hon mer sista timmen så vi kom hem nån gång.

Arlos trickskola. Del 1och 2. Knut och cirkussäl.

Nu ska er entertainer Arlo lära er ett knep och knåp. Först tar man en fläta...

...ungefär en sån här...den är lagom på alla sätt och vis.

Nästa grej att göra är att starta den...

...vroooom vrooomm...

...kallstart...

När både flätan och man själv är uppvärmda börjar själva knepet.

Värsta bästa partytricket...

...att knyta knut på sig själv...

...hehehehehehe...

Kolla noga hur jag gör.

Det är ini baljan skoj...

...och inte gjort i en handvändning.

Det blir att åla...

...kråla...

...och åma sig...

...och har man otur och flätan är defekt...

...så blir det ingen knut till slut...

...men man hade i alla fall jordens kuligt när man försökte.

Ingen orkar väl kolla, men här är långfilm från i kväll. Snart kan jag få jobb som cirkussäl, för nu kan jag vinka på bollen, fast än kan jag inte applådera mig själv. Jag jobbar på det.

Grattisdopp i Lake Loke.

Plingelingeling plingade fånen i morse: Loke här, vill du hänga med mig idag? Coolt, svarade jag svalt fast jag bubblade av glädje inombords. Så satte jag mig och väntade på att klockan skulle bli hundra eller nåt när vi skulle träffas. Det var lååååångt till klockan hundra. 

Så var det till slut dags att dra till mötesplatsen. Häng med vetja!

Här gick jag...

...och här...

...och  när jag kom fram hit...då hörde jag allt att väntan var över...

...för mitt i terrängen kom min bästa Loke i full karriär. Då blev vi som tosiga.

Loke hade tagit med sig en extra lill-husse idag. Så det var ju bra.

Vet du en sak, mumlade Loke med munnen full av tjockpinne. Näää, mumlade jag tillbaks. Det är min födelsedag idag, mumlade Loke igen. VA? utbrast jag och tappade pinnen i pur förvåning.

Johorå, så var det. Nollkoll hade jag. Grattis bästisen, vad önskar du dig, förhörde jag mig förstås. En insjö kanske?

Japp, det var precis vad Loke ville ha. så då fick han det. 

Vi döpte den till Lake Loke.

Och så badade vi av hjärtans lust.

Loke fyllde gubbe...två år.

Men han är pigg för sin ålder.

Lite som en storebrorsa.

Älskar min gamla gaggiga storebrorsa.

Sen hade vi inte badat på flera minuter, kom vi på...

...men det spelade ingen roll, för alla diken var fyllda till bredden idag.

Det är kul med Julita för huxflux är det vinter... 

...och bakom nästa krök hokuspokus är det vår och myrorna kutar omkring och pysslar.

Efter två timmar skulle vi gå skilda vägar, födelsedagshunden och jag. Det var trist. På hemvägen plaskade jag håglöst i Lake Loke...

...och tänk det var inte alls skoj som när vi var två om det.

Så jag knallade på hemåt och tänkte på att jag gett värsta bästa kompispresenten till Loke på tvåårsdagen: Arlobus.
Sen åt jag norsk fisk och sov till klockan sex.