Luvdags.

Nähä, Arlo var inte hemma idag, utropar ni snopet till varandra nu.

Knäppisar, mumlar jag då.

Jo, det var det där med julfoton och luva.

Om nu önskelistan är ini norden lång, så måste man allt samarbeta med fotografen lite.

Plattskalle brukar alltid gå hem.

Hej Tomtegubbar......låt oss lustiga vara.

Snart...mycket snart....

...tryter mitt tålamod.

Så blir det luvrusning.

Förgrömmade sega luvskrutt.

Hoppsan. Tudelad luva.

Värsta sämsta kvalitén.

Jupp jupp...juppelijupp..jupp.

Halsfluff.

Luvskrutten funkade ju ändå.

Luvskruv.

Luvflax.

Luvtuta.

Luvmatta.

Luvsnö.

Tomtarna , se hit!

Nu kom ni på mig när jag ligger här och funderar och plitar på önskelistan. Hög tid nu om man ska få nåt man vill ha. Och inte bara strumpor och underkläder och sånt tjafs.

Så här långt har jag kommit nu. Det finns många meter papper kvar att önska på. Mest önskar jag mig...

...en sån här mockafjäng. Vet ni, att hussen har burit bort mina utevattenskålar och jag måste dricka trist innevatten hela vintern. En sån här vill jag bara ha! Eller om det är för dyrt, en egen brödrost att slänga i min uteskål, borde funka lika bra. Om dom är för snåla alltså, tomtarna.

Sen tänkte jag, att nu när jag är en fena på att köra pulka så kanske man skulle ha en tuff hjälm, helst inte rosa.

Tänka...tänka...tänka....nu ska man ju passa på.....

Jo! En kanin! En egen kanin, den måste inte ha luva på. Om det är billigare så.

Kolla! Kolla! Trehundraförtinie kronor bara för en egen katt! Man kan nog nästan få sex såna för priset av en vattenskål. Jag saknar min Alf ju.

Det här går ju ini norden bra. Liten paus bara så poppar det upp nya önskningar ska ni se.

Jo, nu vet jag! En sadel och pedal till hjulet, så kan jag cykla enhjuling och slå Julita med häpnad. Då får jag ju användning för hjälmen också, om jag får en sån.

När jag snuttar och mediterar...då vill jag ha en sån blubb-lampa att fästa blicken på. Det vore coolt.

Jo, några kompisar till komposten också. Kompost har jag ju redan, så det behöver inte kosta så gräsligt mycket.

Nu börjar listan bli bra lång, men en till sak, en riktig önskesak ska jag tota dit också.

En egen dammsugare. Jo, för det skojigaste i Julita , nästan, är när sladden slörpar in i dammsugaren. Värsta bästa skrattpillret. Jag bubblar över av lycka varje gång. Tänk att få ha en egen slörpmaskin som ingen annan får röra. Suck!
Alltså nu är jag helt slut i hjärnan. Fast den blev ju ganska bra listan, det blev den. Nu ska jag luta mig tillbaka och hålla tummarna ända fram till julafton.

Snart en riktig karl.

Idag får ni hurra för mig på min artonmånadersdag. Hurra, hurra, hurra! Tack. Så cool han har blivit på gamla dar, vår spelevink Arlo konstaterar ni nu förvånade.

Cool var inte matten när hon låg och svettades och kollade på dansmässan i sängen hela helgen. Ögonen gick i kors och hon tuppade av titt som tätt...

...på tal om att tuppa av.  Kolla vad dom gjorde med mig igår. Stoppade snoken i en strut och stack mig i rumpan. Sen vet jag inget mer.

Inget mer alls än att så här låg jag hela resten av dan och kvällen. Jag var lika sprallig som matten var under helgen ju.

Huxflux stod det så här om mig på datorn i morse. Dom hade fotat mitt skelett när jag sov och så skrev dom att det var jordens finaste höfter och armbågar. Så det var ju bra. 

Dom som drogade mig sa att jag har snygga muskler också. Om jag inte sovit hade jag kunnat berätta att man blir sån om man går där det är buckligt och inte där det är platt. 

Så idag drog jag ut matten på hennes dallriga ben så hon fick stärka dom...

...ett tu tre blir hon kanske lika spänstig som jag, grabben med A-ben.

Krumbukter.

Mest mystiska dagen. Matten låg som ett ankare i sängen i stället för att ta bussen till Mässan i Stockholm och komma hem med roliga grejer till mig. Boooring.

Hon har snackat om allt kul jag skulle få från den där Mässan i hundra år, och så blev det inget alls. På natten låg hon och skallrade med skelettet och frös nästan ihjäl, så då kan man varken åka eller göra nåt.

Men som plåster på såren fick jag snö. Man har inte roligare än man gör sig, bestämde jag och släpade fram pulkan.

Yey! Pulkan!

Efter tusen krumbukter ville jag ta pulkan till backen.

Nu ska här åkas.

Testar på platt mark först.

Det här blir perfekt lutning för en tuff grabb som jag.

Se upp i backen.....

...annars får ni tusen hål i nacken!