Senaste nytt.

Varning! Jag har fått gula hund!

Hehehehe...skojade bara. Om ni gick på det kan ni slappna av nu.

Fast så klart har jag fått en gul piphund. Den fick jag för att jag åkte till Eskilstuna och gick rally igår.

Så här såg det ut. Värsta tältstaden. I tropikhetta och steksol.

Där knatade jag runt som en sömngångare på rallyplanen fast jag redan fått min titel. Hur onödigt var inte det? Så jag nosade lite och segade en del så vi fick bara 66 poäng. Så det var ju skämmigt.

Man fick vänta så ini baljan länge på pruttokollet så jag ställde mig på bordet och kollade in grillen för att få tiden att gå.

Matten säger att jag förtjänade en guldstjärna för gott uppförande. Jag var nästan som vilken hund som helst den dan. Mitt bland musiken, högtalarna, tusen håriga briarder och stillahavshetta. Alla fick pris, så då fick matten tre godispåsar och jag ett läbbigt grisöra. Sen åkte vi hem.

Problemet med att vinna ett svinöra är att man inte vet var man ska göra av det. Jag tycker verkligen inte att såna ska få finnas. Så då smög matten efter mig för att kolla var jag begravde örat i morse. Det var inte så hyggligt, för jag vill verkligen inte ha någon som filmar mina gömställen. Så då fick jag lov gömma om brosket igen när hon gått in.

Apropå gömslen. Den här petflaskan gömde jag här i höstas. Sen har jag grävt ner en mängd märgben, tuggben, grisöron och några leksaker här och där.

Här är en annan petflaska som legat lika länge. Så här tänker jag: Att om tusen år kommer nån och gräver här och så säger dom att här på Granbacken var det helt klart en boplats en gång. Här bodde några som var törstiga, drack gift och tappade öronen. Alla märgben tyder på att det var ryggradsvarelser och dom la sina avgudar i fina gropar. Så tänker jag.

För övrigt kom jag på idag att om man bestiger trädgårdsstenen kan man käka granskott utan besvär.

Alltså...jag är så smart!

XI

Gissa hundra gånger vem av oss som fyller elva månader idag.

Inte så knepigt va?

Nästa månad blir det allvar. Bäst att njuta av ungdomstiden...

...man kanske inte får suga...

...och snutta på apöron om en månad.

En annan dag åkte jag till Katrineholm. Där var det rallyträning för fullt i kvällssolen.

Då fick jag både hängslen och livrem. För att jag skulle inte kunna ränna till någon kul en och busa mitt i träningen.

Men jag var så ini baljan bra på allt så jag hade nöjdaste matten med mig hem.

Igår...

...kastade matten upp mig på bordet.

Då la jag mig ner och snarkade.

Så då fick jag värsta bästa hårklippningen och rakningen och pedikyren som en lealös trasa.

Efteråt hämtade jag min babyleksak, min allra första alltså, och snuttade på den ganska länge.

Om aftonen rantade vi runt på bland skyltarna. Roliga grejer var det, snurrar och hopp och godisfrestelser och sånt som jag inte är så van vid. Märkvärdigt så kul det var.
Ännu kuligare ser det ut när Eddie-matten dansar utan Eddie på stan. Hon och matten och Popcorn-matten träffades utan oss hundar en lunch för vi ska uppträda på torget i sommar tillsammans. Och då måste man öva, så då övade dom. Hehehe!

Men idag, på min elvamånadersdag minsann, då förlöpte matten hemmet och var i Kungsör utan mig hela dagen. För där var den här tanten, tant Memea heter hon, och hon vet massor om hundar.

Så då skulle hon berätta om hur hundar pratar med varann och med mattar. Sånt visste inte matten mycket om förut.

Nu kan hon mer, för dom fick kolla när en hel drös med hundar fick träffas och så studerade dom om öronen rörde sig fram och bak, och svansföring och mungipor och så.

Jag fick inte vara med för jag var för ung, hade matten konstaterat, men Bine fick minsann vara med och hon är bara fyra månader, jag är faktiskt elva.

Här snackar Bine med tant Memeas Bruno, då gick det undan. En annan gång ska jag få följa med och snacka hundsnack också, för jag är faktiskt expert på det. Och ganska gammal.

Tack.

Matten, hussen, lill-matten och jag vill tacka er för alla fina trösteord och kramar både här och på fejjan. 

Vi saknar förstås Alf supermycket och det har blivit märkligt tyst hemma, för Alf var en pratsam kompis.

Inte bara en pratsam kompis, han var ju min allra bästa kompis.

Sexton ini norden fina år fick han gå som han ville här i Julita och käka möss och slåss lite med andra katter. Sånt trivdes han med.

Nu måste vi fortsätta våra liv utan Alf...

...för sån är ordningen här i livet.

Alf 29/3 1998 - 12/5 2014.

Idag har vår älskade Alf träffat Rudi igen. Nu är de tillsammans och buset behöver aldrig ta slut.


Vår goe, tålmodige Alf som som tioåring med glädje välkomnade valpen Rudi i huset, och som femtonåring blev lika förtjust i den ständigt uppvaktande Arlo.

Vid nyss fyllda sexton år kom sjukdom och ålder ikapp vår röde vän.

Alf finns i våra hjärtan! 

Bánor, banán, baluns och bravur.

Här ligger en betitlad slyngel och suger på kotte i granskogen!

Va?! utbrister ni då med tappade hakor. Betitlad? Adlad eller vaddå, spekulerar ni ivrigt vidare.

Nja, nästan, fast bättre, svara jag då coolt. Nu ska ni får veta. Vi for till Eskilstuna igår och tävlade rally igen för det gick ju så ini baljan bra sist. Bara det att nu skulle vi till ett sprillans nytt ställe utomhus med hundra främmande hundar. Så det var ju spännande. Så spännande så jag blev oregerlig.

Först skulle jag tävla den här banan, som var plättlätt, men snacka om att jag blev megastörd av allt kul som hände runt omkring hela tiden. Då fick matten kämpa. Så då fick jag 78 poäng och fick en titel som heter RLD N. Man burkar kanske inte heta så när man är tio månader, men nu gör jag det. RLD N Mountjoy Sagacious Sander. But you can call me Arlo!

Banan som ni såg först, gick jag sist och då var jag så urblåst i huvet och slut i hjärnan och bäng i bollen så då gick jag i sömngång, det blev inte så många poäng. Men spelar roll, jag hade ju redan rott titeln i hamn! När det blev prisbord fick jag två påsar godis och ett tuggben. Sen åt vi äggmackor och matten moffade i sig rabarberpaj. Sen åkte vi hem.

En annan kväll åkte vi till Kungsör. Det finns ett utomhus i Kungsör också, inte bara en hall.

Där kan man träffa danskompisar och ta sig en svängom.

Jag var ganska oregerlig då också, så jag fick inte dansa så länge. För jag smet till tjejerna ibland.

Bara för det fick jag sitta kedjad under en stege när dom valsade kring.

Kolla, kolla så avlång och låg jag är! Varfördådå? Jo, det luktar som tusen rysare om den här mockafjängen.

Det var så jag träffade Albin the Poodle i skogen i spöregnet idag. Då berättade matten att vi har en ockupant som flyttat in under vårt hus. En som bajsar stora högar längs husgrunden och i hålor. Och som GRÄVT hur stora, långa tunnlar som helst under trappen på natten. Värsta största grävlingen alltså.

Så då kom Albinmatten med en smart fälla. Då kamouflerade vi den med lite gran. I kväll ska vi lägga en banan med honung  på i fällan.

Så kanske i morgon när jag kollar in att det sitter en ilsk typ där och fräser. För man FÅR inte bo under vårt hus, så det så! Förbjudet.

Matten spelade in en lång, vansinnigt rolig och fartig film på mig i regnskogen idag. Sen suddade hon ut den, så det här är allt ni får se. Fjuttigt, det är ju ändå en rallyprins i huvudrollen.