Sen ville Krock tina i solen. Så då fick han göra det en stund.
Nu bestämmer jag, sa jag då myndigt. Vi ska kolla om du kan flyga, Krock.
Nähä, det kunde du inte. Krock kraschade igen och gnällde över att det var överkurs att flyga åpponer. Trams.
Där nånstans tröt mitt tålamod.
Ini nordens diva-later.
Inte kan du simma för då blir du stel som en pinne....
...inte kan du åka utför för då glider du inte...
...inte kan du flyga för du råkar vara åpponer.
Vad ska man med dig till? Reptilusling.
Helt onyttig julklapp i år, Onkel Qalle.
En fegis. En odugling.
En riktig norsk gnällspik är han.
Men....nu ljuger jag. För Krock är världsbäst på en grej.
För ingen krokodil nånstans piper så hejdundrande glatt och villigt som min norska kompis.
Mäktigaste pipisen ever. Tjuten han skrålar fram är in i baljan svårslagna. Då får det väl vara si och så med det atletiska. Det är ju ändå mitt gebit.
Inte ett smack har jag berättat för er om vad jag gör tjugehundraarton. Allt får ni inte veta, nänänä, men den här dan som var idag ska jag dela med er, bestämde jag strax efter frukostkäket.
Så fort skålen var tom så det ekade drog jag ner i skogsbrynet för lite toalettgrejer.
Här fixade jag det, och det gick så ini norden smidigt.
Två kilo lättare kände jag mig efteråt.
Ja....ni vet...
Skutt in i bilen, och så åkte vi bland frostiga träd och grässtrån.
Vartdårå, frågar ni nu ivrigt och nyfiket.
Då berättar jag att vi åkte till Valla.
Det gör vi nästan varje vecka, så det var väl inte så märkvärdigt.
I Valla träffar vi alltid dom här två.
Dundra och Dundramatten.
Knappast värt att rapportera om, för det är så vanligt.
MEN....just idag hade Dundra fått för sig att löpa som bara den.
Ja, ni fattar.
Då testade dom mig, om jag kunde behärska mig.
Och det kunde jag.
Jag bara trixade och svängde runt som jag alltid gör. Aldrig att jag kollade på, eller stack till söt-Dundra, som dansade några meter bort iförd svarta brallor och allt.
Då fick jag veta att jag är värsta bästa super-boyen, som både dansar och är gentleman.
När jag är världsbäst i Valla...
...så bjuds det på delikatesser...
...kattmat från snusdosa...
...serverad med sked.
Kalas blev det.
Jag kom på att i stället för att snosa på Dundra, så räckte det att sniffa på Dundramattens brallor...
...precis där Dundra haft sin rumpa när hon pausade i dansen.
Är jag smart eller smart?
Vi vill se dunderbruden dansa, kräver ni nu. Så då får ni ett smakprov. Hon är som en liten blixt när hon kommer igång.
Fast hon kan sitta som Ferdinand och lukta på blommor också.
När andan faller på.
Så där.
Är ni nöjda?
Det får ni banne mig vara.
Sovit middag, käkat, pinkat och gått ut med soporna har jag också gjort idag.
Inte mycket att basunera ut precis.
Joråsåatt....nu är glada julen slut slut slut.
Mest mäkliga med den var att i år fanns bara TVÅ julklappar här i huset.
TVÅ!
Jag+ matten + hussen + lill-matten = FYRA
Undra på att jag bävade inför julklappsutdelningen.
Tur som en tok hade jag. För första klappen, från mina mest hängivna fans i Julita, ville ingen annan ha.
Små, små delikata ankor väl förpackade var dom.
Nom nom nom.
Synd bara att det är snålmatten som portionerar ut dom.
Dom kommer tametusan att räcka ända till påska med den takten.
Glädjen stod högt i tak när jag fattade att paket nummer två också var till mig.
Ett grått med fjäderfän på.
Det hade åkt hela vägen från Växjö till Julita.
Så då krafsade jag bort fågelpappret och fram kom en...
...räv minsann!
Med en pip i aktern...
...och en där fram.
Sen sas det att jag hade en räv bakom örat hela julen.
Huxflux var det slut på julklapparna.
Och båda var till mig.
Ini baljan snäll måtte jag ha varit i år.
Tack lill-matten för Rävuslingen!
Nästa dag var det en annan pippi som hade huvudrollen.
Vet ni hur ini norden utmattande det är att hålla stenkoll på en kalkon som doftar en hel juldag...
och åker ut och in ur kylen i flera dar därefter?
Fast inälvorna behövde jag inte dela med nån.
När julen var slut och lill-matten dragit hem till katten, ville jag ha extra kul.
Spåra, tänkte jag ut då.
När man bor mitt bland vargarna blir det inte många spår, men sexhundra meter lyckades matten lägga ut till mig.
Under tiden väntade jag hos dom som gav mig ankorna och kollade på deras julskina och så.
Varje pinne var värd ost och storpinnen fick man kattmat för. Så jag plockade upp allihopa.
När vi gick hemåt mötte vi postisen ...
...som tvärvände och kom susandes tillbaka när han såg oss.
Värsta farten hade han.
Förlåt, förlåt, flämtade han fram. Jag glömde lägga paketet till Arlo i lådan ju.
Så då förlät jag honom och bar in kartongen.
En till julklapp minsann!
En försenad.
Från utlandet.
Upp till granen och köra repris från julafton då.
Spännande var det.
Ett glitterrött paket med superlånga krullsnören var det.
Och så kunde man läsa att det var från Onkel Qalle i Norge.
Min favvo-Onkel!
Då kom jag på att jag ju är bortskämd och brukar alltid få julklapp från Onkel Qalle.
I år hade den visst fastnat i tullen eller nåt.
Det var därför jag fick börja om med att fira jul.
Inte mig emot.
Medan jag öppnade tänkte jag på att Norska Tuppen, Norska Morska Måsen, Norska Grisen och Norska Anden också kommit hela vägen från Norge och nu bor dom hos mig.
Hurra! Tillökning i norska kolonin!
Norska Krokodilen.
En illgrön reptil som skrek i högan sky så snart man puffade på den.
Jag blev inte ett smack rädd, utan bet den i svansen tills den vrålade av smärta.
Det ska bli ini baljan spännande att kolla på hur väl en Krokodil kan samsas med resten av norskarna.
Måsen och Anden kan ju rädda sig med en lufttur
och kanske Tuppen också
men Grisen ligger nog pyrt till när dom träffas
Hehehehe.
Tack finaste norska släkten!
Onkel Qalle, Tant Sascha, Kusin Vitamin och Lillan.
Så här lät det:
Räkna efter nu....hur många julklappar fick jag?
Ankmat, Pip-Räv och Norsk Krokodil.
TRE stycken.
Och hur många hade Tomten med till resten av familjen?
NOLL.
Hade det varit tvärtom hade jag blivit bedrövad.
Men nu är jag nöjdast i världen.
Bästa julen i år!
