Igår...då gjorde jag värsta bästa grejen. Jo, för jag åkte till ett bibliotek och gjorde succé. Som en författare eller så.
Matten och jag hade komponerat en komihåglista.
Sen hade matten gjort en lista på vad hon skulle prata med publiken om, om hon skulle få hjärnsläpp eller så.
Innan vi for till bibblan mediterade jag en stund. Samlade mig och så.
Nu är det så sorgligt så det finns inte ett endaste litet fjuttfoto från vårt föredrag...
...så kan det bli. Men jag står inte handfallen för det, jag visar väl andra bilder i stället.
Jo, först skulle jag pinka av mig i Skogsängen. Det var spännande värre. Det luktade stadshundar på varje fläck. Matten blev alldeles matt.
Sen klättrade vi uppför en trappa, och huxflux var vi på bibblan. Vi hade hundra kilo bagage, så hussen var med och bar det. Sen gick vi ut på en terrass med bänkar. Där satt publiken. Då hälsade jag på alla.
Jag hade serverats en skål stadsvatten när jag dök upp, och när jag hälsar på folk gör jag det i grenen på dom. Så då såg det ut som om publiken hade pinkat på sig när jag hälsat klart. Hehehehehe......hundhumor....
Sen pratade matten i en hel timme och jag visade allt hon ville. Allt hon skrivit frågetecken efter på listan...det fixade jag. För det var så ini baljan kul att vara artist. Vi gick rallyskyltar, visade klicker (mums), visade fjärren, spårpinnar (klöven var hemma), specialsök med nergrävd telukt (då käkade jag lite kattbajs i farten), pipsignal för närsök med nergrävd minidummy. Så visade jag hur jag leker med snörbollen. Och sist dansade vi vår freestyle med trumman två gånger. Då fick vi applåder och en bukett rosor och matten fick fika.
Sen hämtade hussen oss, och hemma sov jag hela eftermiddan. Man blir trött av att showa i en timme. Men matten säger att jag var som värsta proffset, hon är stolt som en tupp över mig, så det är ju bra.
Dom här bilderna ni ser , dom är från idag, när vi lekte äventyrare och gick på nya stigar i outforskade skogar. Sen kom vi fram här. Jordens finaste kohage utan kor. Där finns en kobro.
När jag gick över kobron tänkte jag på vilket plask det skulle bli om en ko snubblade på juvret och druttade i.
Hagen är stor som en hel värld.
Marken är strösslad med yttepytte gullvivor. Fast det syns inte här.
Efter det gick vi genom en kohage till och rakt in i skogen igen och så vidare där rakt fram, och lite i kringelikrokar så kom vi hem nöjda med vår upptäcktsfärd.
Nu blir det filmtajm.
Här testar jag hur man gör lydnadsettans apportering. Det var plättlätt. Man ska inte ens kuta iväg.
Så skulle jag se om jag kunde Konen. Det måste man kunna nu i mästarklassen i rally. Så då kunde jag det ganska bra.
Det viktigaste man lär sig är att följa matten tätt bredvid. Det tycker jag är trist. Men så skärpte jag mig lite och då gick det bra.
Nästa gång råkade mattens fot fastna i tomteluvan...då blev det tivoli och skrattfest i stället.
Först bands jag fast....sen fick jag ett finfint märgben.
När jag gnagt ett tag blev jag befriad. Då gick jag målmedvetet med benet....
...till nyfrästa landet.
...och grävde ett djupt och bra hål...
...placerade benet däri...
...puttade noga tillbaka jorden ...
...och plattade till. Så gör jag alltid med mina ben, därav fastkedjandet. För dom tycker att det är slöseri med pengar att köpa ben som jag gräver ner när dom är fulla med gott i.
I morse tog jag ut Apan och planerade att gräva ner honom också, men så ångrade jag mig och la honom här i stället. Ovan jord. Sen åkte jag till Västerås. Det var trist, så...
....då fixade jag en playdate med Loke på kvällen.
Loke hade fyllt sin badtunna...
...för han vet att jag måste doppas...
... i grytan titt som tätt...
...när vi busar hejvilt.
Tvåmanstunna.
När jag ville magplaska stod Loke på torra land och retades....
...med bästa dragsnöret.
Så då kunde jag förstås inte stå emot...
....utan kastade mig upp...
...och drog för kung och fosterland.
Sen vandrade matten och jag hem i ljumma vårkvällen. Som om jag inte redan var blöt nog kom slang och schampo fram bara för att jag rullat mig lite i rabatterna mellan doppen.
Sen föll jag i koma.
Nu när jag har hemma-matte har jag fullt upp, må ni tro.
Varje morgon, nja...inte supertidigt eller så...så drar hon och jag på långstyrning åt olika håll. Syd och nord och väst och ost. Och tillomed sydsydväst.
Vi knatar så länge så vi måste ta rast ibland. Som så här till exempel.
Ofta rastar jag så nära matten jag kan krypa intill. Så här till exempel.
Fast det händer att jag rastar i en egen liten hög. Så här till exempel.
En dag åkte vi till Kungsör och skuttade agility med annat folk och fä. Då rastade jag mig här.
Sen var det slut på rast och ro. För nästa dag skulle vi till Eskilstuna och kolla i tusen affärer. På niohundranittionio ställen fick jag inte hänga med in, då tränade matten och jag en massa grejer utanför, så folk stannade och kollade på oss. Det var annorlunda. Tyckte både vi och dom.
Då fick jag så mycket godis så jag måste gå in i köket i en affär och dricka tre skålar vatten på raken. Städerskan stod bredvid med moppen i högsta hugg. Undrar varför.
I samma affär stod dom här och såg intressanta ut. Så då morsade jag på dom. Då blev dom blöta.
Nästa dag hjälptes jag och hussen åt att gräva upp rötter och lägga stengolv vid min garderob.
Värsta största roten. Björkrot.
Sen drog jag till skogs och hittade en utkikssten.
Matten sa att jag såg ut som ett kuttersmycke.....ja, sånt vet en landkrabba som jag inget om...
Förresten håller jag nästan alltid utkik. För man kan inte veta vad som poppar upp bakom nästa krök eller trädstam.
Apropå trädstam, så balanserar jag bra...
..och gärna.
Så där håller vi på nu när ingen åker till jobbet. Vi går omkring och softar och njuter och gör bara sånt vi vill.
Så det är ju bra.
Som att en dag ville jag spåra pinnar. I stället för klöv och blod. Så då fick jag det.
Det var så ini norden kul så jag ville göra om det idag. Då la matten ett spår som såg ut så här enligt mobiluslingen. Men...flämtade jag och stirrade på skärmen...så DÄR kan man ju inte spåra omkring.
Nä, så här gick jag spåret i stället och det blev precis exakt rätt.....
Plockepinn med alla rätt blev det.
Så då skulle vi ta en "hurra-va-vi-är-bäst-bild".....
Huxflux började jag larva mig, för jag var så full av lycka av spår och hackkorv.
Jag blir lätt sån.
Sen gjorde jag nåt helt annat på kvällen. Vaddåvaddåvaddå...tjatar ni nu jobbigt. Det ska jag berätta och visa i morrn.
