Min bästa dag på hundra år.

Kolla vilken parkering...visst ser den ini nordens kul ut? Den är nånstans som heter Hallstahammar eller så. För dit åkte vi idag, värsta bästa spårgänget. 

För nu skulle jag äntligen få ta med domaren ut i skogen och visa att jag är superbra på viltspår,

Så då gjorde jag det. Här får jag min ärvda för stora sele på och sekunden efteråt hittade jag spåret plättlätt och sen var det ju bara att följa det. 

Det var 600 meter kringelikrokar i alla sorters terräng må ni tro. Ibland var det vinklar och en gång hade klöven ångrat sig och gått tillbaka och sen irrat ut i en vinkel. Där fick jag allt jobba en stund, men sen kom jag på lösningen. För jag är så ini baljan smart. På slutet tog domaren upp en pickadoll och sköt ett skott, bara så där...

...jaja, om det roade henne så, men jag ville tuffa på mot rådjursfoten, för den dinglade i en pyttegran  i en åkerkant. Så det var ju rena julafton att visa domaren den. Då hade jag hållt på i 15 minuter, fast man får hålla på i 45 och ändå vinna pris.

Hurra...

...hurra...

...HURRA!

För det hette öppet spår som jag gick idag....

...och då fick jag ett förstapris.

Då kom Cille...

...och påminde om att hon minsann hade gått ett anlagsprov också...

...och faktiskt också hittat en rådjursfot.

Hit med den, din tjuv!

Min...bara min...

...jo, Cille var också smart och bra idag.

Men hallå! Där är ju norska Sascha. Som var hos mig i somras och busade.

Gissa vad hon gjorde idag då...

...jo, Sascha blev minsann viltspårschampion idag.

Det tänker jag också bli snart.

Lika bra som tant Sascha ska jag bli.

Onkel Qalle var där, minsann!

Bara för att han bor med tant Sascha i Norge...

...så tycker han att hon ska hålla sig till honom och inte mig.

Sen fikade alla och så blev det kramkalas. Och så fick Cille och jag en säck norska hjortfötter att träna vidare på så vi också blir champions.

Sist tog alla sina pruttokoll och läste och njöt och så åkte vi hem och då somnade jag. Sen käkade jag frukost klockan tre. 

Sammelsurium.

Men så ini baljan allvarlig Arlo ser ut idag då, konstaterar ni nu konfunderade.

Fast han är allt bra snygg när han lägger manken till, kommer ni överens om nu.

Inte så pjåkig...men...måste han ha en apa i munnen, diskuterar ni nu livligt med varandra.

Men så enas ni om att det är både stiligt och moget att bära en apa så här. Så det var ju bra.

Så då  tänker vi inte mer på det, utan fortsätter leva loppan, bestämmer jag.

På sista tiden har jag tränat en del på att hoppa stilfullt och behärskat. Det har gått bra.

Nog kommer ni ihåg älgfoten som jag grävde ner när jag spårat upp den och inte hade lust att bära hem den....nu har någon skummis bökat fram benet och gnagt bort allt som gick att gnaga bort. Fräckt.

Förresten, en kväll åkte jag och Grace och Cille till Kungsör för vi skulle lyssna på skott och sånt. Då blev jag inburad så här. Det gillade jag inte för fem öre. Så då lät jag alla veta det. Så det lär inte hända igen.

Jag trivs bäst så här, utan bur omkring mig.

En gång när vi traskade över det här hygget...

...så hittade vi en bil som inte såg klok ut.

Det var stört omöjligt att backa upp den på vägen igen.

Men det märkliga var....att nästa dag...

...var den uppbackad lik förbenat. Sånt är ju mystiskt och fantasieggande för en grabb som jag.

Jag menar... jag är ju van att se sånt här i stället för fulbilar

Visst vill ni följa med och kolla när solen sken igår kväll? Det blir utan text.

Det var väl kul för er att se?

Sist får ni studera hur jag lärde Shaun the Sheep att dansa för exakt på dagen ett år sen. Lite barnsligt, men smart ändå tycker jag.