Niotimmarskalas

Kolla vem som damp ner hos mig i morse när jag precis kommit hem från morgondansen i Kungsör.
Jomenvisst var det värsta bästa Loke.
Huxflux.

Jag tänker va med dig hemma hos dig ända till kvällen, sa han när han klev fram.

Är´e sant? utbrast jag då alldeles rusig av lycka.
Ja visst är det jordens bästa idé, svarade Loke då, lika upprymd.

Då ska vi ha kalas hela långa dan... visst ska vi? flämtade jag då alldeles euforisk.

Nänänä, grabben, vi ska sitta i inne på en pinnstol och plugga böcker om lydnad och sånt... hela dan, svarade Loke då, och jag blev så ini norden dämpad och besviken.

Pilutta dig! utbrast min bästis då. Gick du på´t? Knäppskalle!

Nä, för jag kom ju hem till dig för att vi ska röja järnet nästan till det blir natt ju, kompis,

Kom igen nu katten, det svänger....

...skanderade vi då med en kram.

Visst är det så, mattten, visst är det....att vi får ha party hela dan och aldrig vila eller läsa böcker, sa vi och tittade bedjande in i mattens ögon.

Förstås är det så, svarade hon, den här dan är er, grabbar.
Ta vara på den.

Så då gjorde vi det.

Kolla på nåra grejer vi sysslade med:

Efter käftbrottning och dragkamp drog vi till skogs.
Pinkade till husbehov och sånt.

Det där med distans och spejs är inget för bästa polare som oss.

Vänta, jag ska visa ett trick, sa jag upphetsat då....

Åsså la jag tungan på bredden, då tordes Loke inte titta.
Det var onaturligt, sa han.

Vi brottas i stället, kom vi på.

Då vann jag.

Efter brottningen stod vi staty i fem sekunder...

...sen blev det brottning...

...som omväxling.

Tänk om han låter mig vinna.....vilken kompis va!

Vi hann till skogen och fälten en gång till innan det blev mörkt.

Och Loke bara var kvar och var kvar.
Timme ut och timme in.
Det har aldrig hänt förr.
Det var märkvärdigt härligt.
 

Eftersom vi härjade hela tiden blev vi tvångslagda nåra gånger.
Det var faktiskt ganska skönt.
Själva skulle vi aldrig kommit på tanken att slösa bort vårt kalasdag med vila.
 

Här kan ni se och höra hur det lät hundra gånger idag i vårsolen.

Och en pyttestund av brottning bjuder jag också på.
Tänk er det här buset, timme efter timme, så fattar ni vilken ini baljans lyckodag vi fick idag, min allra bästa kompis och jag.

Det hade varit kolsvart ute länge när Lokematten plötsligt kom på att hon saknade Loke nåt gräsligt och kom farandes för att köra hem honom.

Det var ju sorgligt.....men....
hur mysigt var det inte att bara falla in i koma efteråt. Jag kan ge mig den på att labradåren inte heller gör nåra stordåd just nu hemma hos sig.
Jädrar vilken dag!